Hjärnfritt
Vårt största problem i denna familj är att vi är så otroligt segstartade på morgonen. För det första vill tjejerna inte lämna sängen och när det väl är avklarat vill de ej äta frukost.
Frukosten ta ca 1h då Tilda har väldigt svårt att äta på morgonen. Hon babblar mest och vill ha massa som inte äts upp.
Denna morgon var lika knepig som vanligt men idag hade vi en tid att passa. Tilda skulle på rytmik kl 9.00. Jag hade ordnat barnvakt till Linn. Det tjatades och stressades för att vi skulle hinna i tid.
När vi väl anländer är allt helt mörkt i lokalen. Vi ringer på och väntar men sedan inser jag att jag tagit fel på månad. Besviken dotter och stress i onödan.
Varför var det ingen som förvarnade att men tappar sin hjärna när man får barn?
Besviken Tilda fick åter åka hem. Tur att favorit Mormor var hemma. Det hade i alla fall gått bra med Linn den kvarten som gått... Alltid ngt.
Ikväll ska jag ut och käka och gå på bio med några tjejkompisar. Ska bli så härligt.
Tilda har nu slutat med napp. Första natten var hemsk men sedan har det bara gått bättre. Igår la hon alla nappar i en skål med vatten. På natten kom tandfen och hämtade dem till sina bebisar. Istället hade skålen fyllt med guldpengar (10 kronor)
En mycket stolt Tilda skulle prompt ut och shoppa något för dessa. Vi åkte till Sollentuna centrum och tittade i leksaksbutiker. Inget dög till fröken.
Hon var väldigt besviken att hon inte hittade något men i sista sekund gick vi in i bokhandeln och där var den perfekta boken. Bajsboken!
Den tittas och läses nu i konstant.
Hemmet har en tendens att förfalla och därför blir det en skittråkig städdag idag. Suck! Skönt efteråt.
Städandet tar verkligen aldrig slut m hundar och barn. Och jag tycker INTE om när det är smutsigt och stökigt. Det är ett evigt gnidande här hemma...
Mot städskrubben!
Instängda
Det riktigt knarrar under fötterna när man är ute och går. Båda barnen är lite halvkrassliga men äntligen tycker jag att lillan börjar låta lite bättre.
Vi är smått uttråkade här hemma efter en helg i lugn och ro. Hoppas tjejjerna snabbt blir krya så vi kan hitta på lite saker.
Tilda är numera hemma på heltid och verkar trivas toppen med det. Hon börjar nya dagiset i Augusti om hon inte får plats tidigare.
Inga problem att ha henne hemma däremot är man lite begränsad i sin utveckling som Latte morsa ;) Tur att öppna förskolan finns så man kan trycka i sig en kaffe där då och då.
Mejja är uttråkad men bara vägrar att gå ut. Hon springer race här hemma och vi leker med henne så mkt vi hinner. Söka godis, lära sig konster, jaga bollen och tugga på barnens leksaker är saker som fyller hennes dag.
1 mars är vår källare utlånad till några kompisar som har stambyte i 6 veckor i sin lägenhet. Så nu måste jag ta tag och städa och sortera den ordentligt så de får plats där nere.
Bra att man får lite press på sig. Kanske borde skaffa tv också...?
Vår renovering kommer aldrig igång, suck! Antingen är det intressena som tar tid eller så är barnen eller vi sjuka. Eller så är vi så trötta på grund av sömnlösa nätter.
Även om jag försöker ta barnen på nätterna när det tjorvar så är det inte lika lätt när dom är två. Vaknar båda samtidigt har jag inget val än att be Daniel ta ena.
Nu blir det lunch.
// Ha det gott i kylan.
Noll koll
Sköterskan som tog emot betedde sig som att jag var nojjig mamma och tittade ironiskt på mig. Ärligt talat kände jag mig lite larvig själv och trodde inte att lillan var riktigt sjuk.
När läkaren konstaterade dubbelsidig lunginflammation kände jag mig väldigt dum.
Hade varit på öppna förskolan på förmidaggen och hållt igång, stackars liten.
Hur kan det märkas så lite när de är så sjuka?
Fick medecin utskrivet med förmaningen att om det inte märks skillnad närmaste dagarna el att hon blir sämre så ska vi åka in akut. För då behöver få antibiotika intravenöst!!
Jisses säger jag.
När vi var där stod Tilda och låtsashostade konstant och sa att hon minsann också var sjuk. Sluta nu sa jag du är inte sjuk. När jag tänker efter är hon rätt hostig och framförallt väldigt trött och känslig.
Skulle bara fattas att jag måste åka dit på mån med nästa barn och stå med hundhuvudet igen.
Mamman med koll... känns ju bra.
Annars hade Danne spelning igår som jag åter igen missade. Drömmer om att få gå på deras spelning och ha barnvakt åt båda tjejjerna m övernattning. Var sak har sin tid som min kloka mor säger...
Nu har lillan sovit 2h, händer nästan aldrig så hon måste verkligen vara trött.
Dags att klippa Mejjas klor och inhandla presenter till kalaset vi ska på imorgon.
Ha en härlig helg.
Att längta med det bästa intill sig...
Det är lite så det är i vår familj. Båda har fullt upp och vi hinner kanske inte alltid vara med varandra som andra men på något sätt lyckas vi i slutändan ändå.
Små tjejjerna är förkylda. Hostiga och snoriga. Extra känsliga båda två och väldigt mammiga. Jag skulle träffa en kompis om jag inte sett på länge men fick än en gång ge vika för mammalivet.
Saker och ting är inte så lätta sedan tjejjerna blev två. Det är mycket krångligare att få till barnvakter och vara borta på kvällarna. Pappan kämpar på men då båda är riktiga mammagrisar. Fungerar ej med lillan när hon inte mår bra.
Det finns mycket att längta efter... Det knäppa är att om några år när det börjar bli stora kommer jag sakna detta.
Jag och Daniel säger att vi är klara på barnfronten. Ingen tror på oss ;) Jag tror nog inte riktigt på det själv utan tror nog att det kommer bli en liten till när tjejjerna är större.
Jag har blivit erbjuden plats åt båda tjejjerna på ett dagis nära oss från augusti. Då jag känner mig lite tveksam inför det dagis Tilda går på nu känner jag mig väldigt kluven hur jag ska göra.
Jag ska hälsa på dagiset imorgon kl tre. Detta dagis har jag hört från många håll ska vara bra. Men hur ska man kunna avgöra något på ett besök. Hoppas det känns som ett lätt beslut efter morgondagen.
Imorgon ska jag fodra och även på onsdag på morgonen. Det blir bara halva fodringar ska dela båda dagarna med fröken B. Får se om vi tycker det blir bättre eller sämre.
Sista ridpasset med Monis gjorde i ridhuset. Det var bedrövligt. Denna vecka får jag vänta ända till Torsdag innan jag får rida. Synd då jag verkligen skulle behöva rida lite mer istället.
Jaja sånt är livet....
Mejja är halt. Detta är fjärde gången det uppträder på samma ben. Hon slår i sig eller snubblar och skriker hejdlöst. Blir väldigt spak och går från glad busig valp till ledsen tjej. Kurar ihop sig och sover istället för att leka. Jag har tidigare trott att hon slagit i eller vrickat sig då det gått över snabbt.
Men nu känns det olustigt då det alltid händer på samma ben. Hon har varit så fin i benen. Sprungit och busat massor men i helgen hände det igen. Hon fick glädjeryck och slog i benet ock skrek. Jag bar upp henne och lugnade henne. Klämde på benet men hon visade ingenting. Dock så haltar hon när hon går :(
Imorgon ska vi ringa veterinären och åka och kolla upp det där ordentligt. Håll tummarna att det inte är ngt farligt. Inte roligt för en busig bebis att ta det lugnt.
Go´natt.
Saknad
Jag har flera som jag saknar av djupet från mitt hjärta.
*Min pappa så klart. Han lämnade jordelivet när jag var tonåring.
Sorgen och chocken var total.
* Min älskade Braveheart Cesar. En liten osäker kaxig Jack Russell hane. Världens sämsta första gångs hund men så otroligt vacker. Kärleksfull och galet intensiv krabat. Blev bara 3 år och fick somna in efter blödningar i magen.
* Viggo jag kan inte med ord säga hur stor saknaden är. Känslan av att kunnat gjort mer finns ständigt där och jag saknar min kompis så hjärtat kan brista. Han var världens busigaste häst. En riktig spelevink med världens härligaste uppsyn. I mina ögon oförarglig men lyckades sätta ett X antal personer på backen.
Han kom till mig som 4 åring, utdömd men vad vore jag att inte ge honom en chans. Fick honom friskförklarad av veterinär efter ett år av kämpande.
Sedan tog livet överhand och med Tilda på väg hade jag ej förmågan att ha två hästar.
Ramona har funnits där först och därmed fått stanna. Viggo fick åka till en kompis på foder.
Hans kropp blev dålig och beslutet togs att låta honom få somna in.
Hjärtat blöder fortfarande och jag kommer alltid alltid ångra att jag inte gjorde mer. Att jag lät min vackre prins somna in.
* Indra min älskade hundstallet hund. Hon kom som en mager skugga med trasig mage och så skygg att man inte ens hörde henne gå på marken. Jag lärde mig så mkt av henne, att hunduppfostran kräver mer än ramar och regler. All min tidigare filosofi maldes sönder och kommandon försvann.
Att höjja rösten till henne gav bara resultatet av en våt fläck på golvet.
Men jag skapade ett monster... ;) Numera världens gladaste Indra som älskar allt och alla. Hon far fram som en virvelvind och lyssnar när hon har lust. Vill alla väl och man kan inte tro att hon någonsin varit ängslig.
Med Linn på väg fick jag ta ett av mina tyngsta beslut. Jag hade problem m foglossningar och småbarnstiden genererar tyvärr inte mer tid dessutom var vi alla inklämda i en lägenhet.
Därför fick Indra lånas ut till en av mina käraste vänner. Nu när tiden infunnit sig och vi bor större har jag inte hjärta att låta henne byta hem igen. Hon är så älskad av dem och hennes plats är i mitten. Mitt eget hjärta får helt enkelt kliva åt sidan för att kunna ge henne det bästa.
Utöver detta finns det tyvärr fler. Men det är dessa som jag tänker på varje dag. Som jag kämpar med att sakna med värdighet. Att släppa taget men minnas....
En snabbis
Nu ska jag snart iväg på babyrytmik men Linn och Tilda har lämnats på dagis. Något tveksam men absolut inte motvillig.
I övrigt fastnade jag med hästen i djupsnön i sön men allt gick bra. Men jisses vad svettig hon var efteråt.
Mejja och Diza tycker att det börjar bli för kallt igen och önskar ngr grader varmare.
Jag längtar till sommaren så det kan vara riktigt trevligt att ta sig iväg till dagis på morgonen.
Fy sjutton för påklädning av fyra tjejjer. Ja även hundarna har ju sina kläder.
Usch usch, har tidigare varit stort fan av snön men nu efter pulsandet i djupsnön ger jag upp.
Skriver mer senare nu blir det att rusa igen...
Livet går uppåt
Ramona är så fantastiskt snäll att rida. Hon är alltid snäll så klart men ibland kan hennes fullblods ådra vara lite besvärlig. Det är som att hon samlar energi på burk och ibland är den bara tvungen att explodera. Men nu *viskar mkt tyst* är hon sååååå cool och snäll.
Sist jag sa så åkte jag av med buller och bång med resultatet blödning i ryggen...Suck!
Tildas dagis känns så mycket bättre. Det jag tyckte kändes jobbigt förut har ändrats av sig själv och allt känns mkt mer öppet och tryggt nu. Tilda är glad som en solstråle och de gör massor av roliga saker med barnen.
Börjar lära känna peronalen och måste säga att alla verkar riktigt gulliga.
Tror att mkt oro förut kom av att det var mkt ny personal som själva inte visste hur de skulle bette sig. Vet att de fått klagomål att det känns rörigt och det märks verkligen att det tagit detta på allvar.
Om det fortsätter i denna anda kan jag pusta ut och verkligen säga att vi hittat ett toppen ställe.
Tilda var på gympa idag och var väldigt positiv och duktig.
Linn hade rutinkontroll hos läkaren. Vikten börjar gå mot det normala och längden är perfekt. I övrigt var allt bra men hon har ett blått märke på kinden som de tittade lite extra på. Ser ut som ett blåmärke men har varit där hur länge som helst. Vi skulle hålla koll på det... kan barn ha mongolfläckar i ansiktet? Stackars Linn hoppas det är ngt som försvinner.
Kvällen ägnades åt stallet och en mysig ritt i villakvarteren. Allt var så härligt vitt och tyst. Jag kan meddela att man får en väldigt bra blick från hästryggen. Såg massa fina inredningssaker i husen :)
Som sällskap hade vi bästa vännen som var orättvist brun efter 2 veckor i Thailand. Usch vad skönt de haft.
Natti natt
Oväder på väg?
Linn är missnöjdare än vanligt. Anar att det är tand nr 3 på g.
Det är enda gången som hon brukar vara krånglig på natten och svår att söva på kvällen. Så ngr jobbiga dagar och nätter verkar vara på intågande.
Annars har vi varit på babyrytmik idag jag och Linn. Tilda lekte på sitt gamla dagis.
En ny hundbur till bilen har köpts in så nu slipper de sitta PÅ varandra :).
En med andra ord helt ospännande dag.
Imorgon morgon fodring och fixa hästen. Klockan ringer 05.00.
Borde ha sovit för en timme sedan, godnatt.
Flygande sedlar
Vi har bara "slappat" och verkligen låtit huset vara i ursprungligt skick sedan vi flyttat in. Det enda som hänt är att en av trapporna har säkrats och målats vit och grå.
Men nu är det dags!!
Planerna är storslagna med öppen planlösning på entreplan. Köket ska få gå ihop med ett sällskapsrum. Toaletten ska förminskas och längtan efter en kamin förhoppningsvis förverkligas.
Övervåningen ska få ett till sovrum så vi alla får ett rum var och kan sova ihop. Ett badrum med både badkar och duschhörna planeras in och vi letar febrilt efter tapeter.
Renovera är så roligt!!! Tyvärr går det mkt långsammare när man har 2 rara flickor hemma. Men åh så fint det kommer bli.
Dagen har bestått av ett väldigt trevligt besök på "vår" öppna förskola här. Tilda tyckte det var toppen och vi lärde känna lite folk som bor i vår närhet.
Sedan blev det en resa till Arlanda stad för att köpa en ny strömkabel till systers dator. När vi var hos syster på middag sist roade sig nämligen Mejja med att tugga lite på den.
Syster upptäckte det genom att hon blev varm om foten som hon hade på sladden :O
Den dyraste adaptern så klart så det sved i plånboken.
När vi ändå var vid Arlanda passade vi på att leka inne på leklandet "Barnens djungel" Skoj tyckte Tilda och Linn.
Jag själv ger stället 2 stjärnor av 5. Tyckte det kändes förfallet och sunkigt. Inte heller särskilt roliga lekutrymmen. Men eftermiddagen försvann och båda barnen somnade tidigt ikväll.
Med hem följde en lila ko med hjärtan i slemmigt material vid namn Sigge.
Linn blev helt tokig i den men då han ägs av Storasyster har det varit mycket tårar och skrik här hemma.
Aldrig sett Linn protestera när hon blir av med saker förut (vilket hon Tilda alltid ser till att hon blir) men Sigge var något speciellt :)
Nu mot sängen. Natti natti
Oro
Tilda har alltid varit enkel när det gällt nya skeenden i hennes liv.
Om vi bara tagit det lugnt har hon tydligt visat själv hur hon vill ha det och när hon varit beredd på att ta ett nytt steg.
Kvällen när hon fyllde 1 var hon färdig ammad och accepterade flaska med välling bara helt plötsligt.
Sommaren när hon var 2 blev hon blöjfri dagtid.
När hon var 2,5 blev hon även blöjfri på nätterna.
När hon fyllde 3 ville hon inte längre ha välling och slutade tvärt.
Allt har varit så enkelt med henne och hon har alltid gått in för nya utmaningar med glädje.
Det enda som är totalt omöjligt är hennes napp. Nu 3 1/2 år så har hon fortfarande napp på nätterna och bara vägrar att skiljas från dem. Så fort det har kommit på tal att lämna bort dem på ett eller annat vis så bara totalvägrar hon.
Hon har ett rejält överbett pga av dem och alla hennes kompisar runt omkring har slutat en efter en. Detta bekommer dock inte henne.
Mycket har gjort att vi inte har promotat detta på riktigt. När vi började prata om det så var lillasyster på väg och då ville vi vänta. Sedan blev det en flytt till huset och byte av dagis.
Nu har hon fått fukteksem av nappen och för första gången sedan hon var 5 månader så sover hon inatt utan napp. Hon protesterade lite lågmält att hon inte kunde sova utan napp men det gick förvånansvärt bra.
Det vi sagt är att hon ej kan använda napp när hon har eksemen och hon har accepterat detta men vi har ej sagt att den ska bort för alltid. Nu har jag ändå lite vånda och undrar om denna förändring blir för mycket för henne.
Med tanke på nya dagiset och att hon tycker att det är lite kämpigt att vara där. (Hon använder inte nappen dagtid)
Ikväll sa hon att det inte var roligt på dagis för ingen ville leka med henne. Det blöder i mammahjärtat.
Nu har hon bara varit där en vecka sammanlagt så det är klart att det kan ta tid att komma in i gruppen. Men ska en 3 åring verkligen behöva uppleva detta. Dessa känslor av utanförskap och att ej vara önskad.
Vi är så otroligt bortskämda med att hon glatt skuttar till dagis och antal ggr hon gråtit har varit få. Men nu säger hon att hon är ledsen men att hon aldrig gråter på dagis.
Vilken klump det ger i magen att hon ska gå runt och bita ihop. Jag hoppas att allt vänder inom kort.
// Mamman
Klantskalle
Mindre härligt däremot att jag ska vara hos Monis kl 08.00. Sedan är det kalas på Lekis för Tildas käraste kompis Tyra.
Antar att jag kommer vara grymt trött imorgon och svära över min klantighet att sitta uppe men men.
Man ska veta att man lever...
Äntligen GOD NATT!!!
Snön är underbar för nästan alla
Så trist, Lilla Mejja har massa överskottsenergi och är en riktig tyrann här hemma men så fort vi går ut blir hon värsta fryslorten och bara vägrar att röra på sig.
Hon går med nosen på mina hälar och rör sig i jämn takt med mig. Hon ser rejält plågad ut och när vi är i stallet gnyr hon för att hon inte får sitta och trycka i mitt knä.
Tilda och Linn är riktiga mamma grisar och nu verkar det inte bättre än att även Mejja är det. Vägrar lyssna på Daniel och flyr gärna till mig. Spelar ingen roll att han fjäskar med godis och snäll röst, hon lämnar INTE min sida. Tittar bara på honom som att han är helt knäpp i huvudet.
Mejja vaccinerade i Onsdags och Diza tittade på sina knölar samt var smärtan sitter i hennes kropp. Hon har riktigt ont på morgonen innan hon kommer igång och kan tjuta av smärta.
Veterinären konstaterade att smärtan satt i bakdelen. Höfter och ländrygg, vilket jag oxå kunde ha sagt. Sedan tittade han på knölarna och sa att de under magen (som vuxit) troligvis bara var fettknölar. Men den på ryggen samt en i ena bröstvårtan kunde vara ngt annat. Det man får göra är att söva och operera.
Jag vet inte varför brukar inte vara orolig av mig men jag vill verkligen inte söva Diza. Hon är ändå 11 år och har överlevt en bilolycka. Då de skar upp hela buken. Hon var så trasig inuti och ingen trodde hon skulle klara sig.
Men hon är en riktig överlevare. Nu tar det så emot att utsätta henne för ännu en operation och knölarna har inte vuxit nämnvärt.
Kan man inte operera en hund utan att söva?
Jag måste låta det sjunka in och tänka över saken. I alla fall ang smärtan i bakdelen så behöver hon röntgas för att jag ska kunna få reda på exakt vad som är fel.
Jag har bokat en tid för det den 8 feb. hos Audell. Ska bli både spännande och skrämmande att se vad han säger.
I övrigt fick hon ett specialfoder för lederna och så köpte jag ett back on track täcke till henne.
Kylan i alla fall är jobbig för henne. Märks inte när man är ute men sedan när hon vilat en stund inne får hon riktigt ont. Man ser på henne att hon ej sträcker ut bakbenen när hon går. Utan går lite struttigt. Att det sedan är djupsnö gör ju inte saken bättre.
Någon som gillar snön i alla fall förutom jag är hästen!! Var ute i onsdags sent på kvällen och galopperade som en tok med henne. Jag tror att jag var helt blöt i hela ansiktet när jag kom hem av snöblandat snor... Men känslan av en arbetande hästkropp går inte att beskriva. Vi travade och galopperade i djupsnön och hon var så mjuk och fin. Så underbart att känna henne arbeta med hela ryggen och lyfta varje ben ordentligt.
Tänk att hon är 17 år!!! Hon är i sin bästa ålder så galet pigg och positiv. Hon har en förmåga att dra på och tro det eller ej men min lilla köttbulle är SUPER snabb. Hon bara breddar frambenen och öser på. Så maxad känsla :)
Efteråt var hon riktigt löddrig och ångade rejält. Inte likt Monis då det ska mkt till innan hon ens börjar svettas. Jag tvingade mig själv att sitta ner hela tiden. Både i traven och galoppen. (Är lat och ställer mig gärna i fältsits, bra om man behöver parera hennes sidoskutt) Så skäms att säga det men fick lite träningsvärk dan efter... Borde man få det efter att ha ridit i över 20 år?
Men till mitt försvar får jag säga att jag fick sitta som en blådåre emellan åt för att hålla ett någorlunda tempo eftersom hon var så taggad.
I övrigt så har jag legat nerbäddad och sjuk hela dagen. Mejja och Diza har vägrat lämna min sida. Har fortfarande grym ångest över Tildas dagis och Linn sitter fortfarande still på sin rumpa. Vinkar gärna, säger mamma, pappa och tatt tatt (tack tack). Roligaste leken just nu att bjuda på det hon har i handen :)
Natti Natti
Avstängd
Som tur var räckte det med ett telefonsamtal till 3 för att få igång internet så nu kan man roa sig.
Ja det är skillnad att roa sig nu för tiden mot förr på en fredag kväll men på något konstigt sätt är detta otroligt avslappnat. Samtidigt som jag längtar efter en helkväll på stan. Gärna med karln och goda vänner.
Men allt har sin tid som min kära mamma säger.
Fick reda på idag att vår styrka i vårt förhållande är just att vi tillåter varandra våra egna liv. Det är verkligen tur att det är så för vissa veckor ses vi knappt. Vi bara möts i dörren med stafettpinnen (barnen) en puss och hej, hur har dagen varit och hej då. Jag vet inte vad jag ska säga om detta. Det fungerar bra för oss och vi försöker verkligen att viga tid emellanåt för att vara hela familjen. Men det är klart en kväll som denna saknar man sällskapet. Samtidigt som att jag aldrig skulle missunna D sina spelningar. Det är dessa som ger honom energi. Han umgås så lite med sina vänner så tiden med bandet är något han verkligen behöver.
Det är likadant för mig med hästen samtidigt som mitt djurintresse ger mer måsten. Mitt intresse är mycket mer kravfyllt och där skulle aldrig finnas en möjlighet att inte vara på humör.
Ramona, Diza och Mejja behöver alltid sitt.
Matilda och Linn är så otroligt kärleksfulla med varandra. Det riktigt värmer i mammahjärtat när man ser dem stråla av glädje till varann. De är sånna toppentjejjer och Tilda är så otroligt stabil.
Jag har nojjat en del över nya dagiset. Mkt som jag skulle önska var på ett annat sätt. Men Matilda går glatt dit och längtar dit när hon är hemma.
Jag litar på min dotter och att jag känner henne. Hon visar om det inte är bra och då får vi agera utifrån det.
Tildas favoritord just nu är Super, Älskar och Önskar.
MT: -Jag önskar att Linn blev storare.
Mamma: - Men du kan ju leka med henne nu oxå.
MT: -Aaa det är roligt men inte superroligt.
Linn har hittat lampan och pekar glatt med hela handen annars måste hon var universums snällaste unge. En vilja av stål men så lugn. Enda gången hon blir ledsen är när hon blir trött eller någon annan än mamma är för nära.
Hon sitter stadigt på golvet och pillar med sitt och skiner upp som en sol när hon får lite uppmärksamhet.
Ja härliga är dem!!!
Nä nu ska jag betala räkningar tjoho alltid lika roligt.
Nya tider
Nytt hus, nytt dagis, "nytt stall" och ny hund.
Det mesta har förändrats i mitt liv och jag kan inte säga om jag tycker det är bra eller dåligt.
Får lite hemlängtan ibland men efter 31 år i samma kommun kanske det ändå var dags för en förändring.
Idag började Tilda på sitt nya dagis. Hon tyckte det var toppen och jag... längtade tillbaka till det gamla.
Allt var jättebra och alla var trevliga och engagerade i barnen. Men ändå... det var inte Vitsippan:(
Tilda har praktiskt taget vuxit upp på det dagiset och personalen är mer vänner än fröknar.
Men jag försöker att tänka att detta är en light förändring. Klimatet på dagis är fortfarande milt mellan barnen och fröknarna är nära dem och har koll. I skolan sedan blir det tuffare på många plan.
Linn var med och skötte sig exemplariskt. Hon tyckte det var väldigt roligt och sov en kvart på hela dagen!! Den ungen har verkligen inte ärvt syrrans och min sovgen.
I vårt hus bor ju numera oxå en busig whippetvalp vid namn Mejja. Jag tror att Mejja nu har skrämt iväg de flesta av sina hundkompisar. Inte för att hon är elak utan för att hon har sååå mkt energi och vill SPRINGA. Detta resulterar i att hon skuttar runt sina hundkompisar som nu alla tröttnat på henne.
T o m mammas överaktiva schnauzer flydde fältet...hmmm
Annars är hon supersimple. Så lätt och nöjd att ha att göra med. Bara hon får springa och busa av sig.
Har redan provat att vara ensam hemma (vi var ute i trädgården) då hon vägrade följa med ut. Hon hade varit m mig i stallet och morgonfodrat. När det var dags att gå ut igen vägrade hon!!!
Jaja tänkte jag. Jag går ut så kommer hon väl. 3 ggr kikade jag in och ropade på henne. Men hon bara lyfte huvudet i korgen och såg mkt skeptisk ut. När vi kom in en timme senare sov hon så hårt att hon inte ens kom och hälsa.
Diza vår parson russell terrier blir dock helt nojjig när vi klär på oss och var med ute.
Varför har ingen tipsat om denna ras tidigare? Vem kunde ana att det kunde vara så lätt?
Nä nu är det dags att sova.
Just ja karln är sjuk det var därför lillasyster yster var med på inskolningen. Stackarn är riktigt dålig :(
