Först stängde de av vår tv ( Hade visserligen inte något abonnemang) och sedan stängdes även internet ner. Sedan åkte karln på spelning i Borlänge. Det är till att känna sig isolerad ;)
Som tur var räckte det med ett telefonsamtal till 3 för att få igång internet så nu kan man roa sig.

Ja det är skillnad att roa sig nu för tiden mot förr på en fredag kväll men på något konstigt sätt är detta otroligt avslappnat. Samtidigt som jag längtar efter en helkväll på stan. Gärna med karln och goda vänner.
Men allt har sin tid som min kära mamma säger.

Fick reda på idag att vår styrka i vårt förhållande är just att vi tillåter varandra våra egna liv. Det är verkligen tur att det är så för vissa veckor ses vi knappt. Vi bara möts i dörren med stafettpinnen (barnen) en puss och hej, hur har dagen varit och hej då. Jag vet inte vad jag ska säga om detta. Det fungerar bra för oss och vi försöker verkligen att viga tid emellanåt för att vara hela familjen. Men det är klart en kväll som denna saknar man sällskapet. Samtidigt som att jag aldrig skulle missunna D sina spelningar. Det är dessa som ger honom energi. Han umgås så lite med sina vänner så tiden med bandet är något han verkligen behöver.

Det är likadant för mig med hästen samtidigt som mitt djurintresse ger mer måsten. Mitt intresse är mycket mer kravfyllt och där skulle aldrig finnas en möjlighet att inte vara på humör.
Ramona, Diza och Mejja behöver alltid sitt.

Matilda och Linn är så otroligt kärleksfulla med varandra. Det riktigt värmer i mammahjärtat när man ser dem stråla av glädje till varann. De är sånna toppentjejjer och Tilda är så otroligt stabil.
Jag har nojjat en del över nya dagiset. Mkt som jag skulle önska var på ett annat sätt. Men Matilda går glatt dit och längtar dit när hon är hemma.

Jag litar på min dotter och att jag känner henne. Hon visar om det inte är bra och då får vi agera utifrån det.

Tildas favoritord just nu är Super, Älskar och Önskar.

MT: -Jag önskar att Linn blev storare.
Mamma: - Men du kan ju leka med henne nu oxå.
MT: -Aaa det är roligt men inte superroligt.

Linn har hittat lampan och pekar glatt med hela handen annars måste hon var universums snällaste unge. En vilja av stål men så lugn. Enda gången hon blir ledsen är när hon blir trött eller någon annan än mamma är för nära.
Hon sitter stadigt på golvet och pillar med sitt och skiner upp som en sol när hon får lite uppmärksamhet.


Ja härliga är dem!!!

Nä nu ska jag betala räkningar tjoho alltid lika roligt.