Magiskt
Vi har spenderat 7 1/2 år tillsammans fått två barn och tusen måsten. Vardagen rullar på och emellanåt sliter den på oss.
Trött kommer jag hem från jobbet och vet att det är nu som det verkliga kraftansträngningen börjar.
Två trötta tjejer ska ha mat, leka tillsammans utan att ha ihjäl varann och vill ha massa uppmärksamhet. Två små pigga hundar som vilat på dagen vill ha stimulans, närhet och motion. En ensam Monis står i stallet och väntar på att övriga flocken ska få sitt så matte kommer ut och lägger sin sista energi på gos, motion ch pyssel.
Mitt i detta står min livskamrat. Oftast lika trött som jag om inte värre. Vi tryter och är viljestarka båda två.
Orden kan bli hetsiga och tankarna sårbara.
Den sista energin vi har går till att försöka styra upp tillvaron. Båda vill så mycket utöver familjelivet. Båda har stort behov att behålla det egna jaget.
Men trots att vi nöter på varandra och delar det största vi kan med varandra så sker det oväntade. Vi har inte pratat om det på allvar och jag har nöjt mig med den situation vi har. Vi har det bra och vi är lyckliga.
Men julafton är magisk...
Ett fint bortglömt paket hänger kvar i granen. Jag är på väg att lägga mig när jag blir upplyst om dess existens.
Vår överenskommelse att inte köpa någon julklapp till varann är bruten och jag blir förnärmad.
Paketet pryds av en liten ring av ungsfolie.
I paketet ligger broschyrer m förlovningsringar...
Tänk att hjärtat kan slå så fort och att jag kan rodna som en liten skolflicka trots alla våra år ihop och allt vi har. Tror inte jag har blivit så nervös på länge.
Svaret kommer sent. Det tar tid att samla sig.
Ja!!!!
Jag är otroligt lyckligt lottad att få ha honom i mitt liv och våra fantastiska kärleksbarn.
Mina änglar...
Just nu kännetecknas mitt liv med högt tempo. Det är högt tempo på jobbet, med barnen, kompisträffar och djuren. Jag stressar som en gnu mellan olika stationer under dagen och är så fruktansvärt trött på kvällen att jag knappt kan kallas människa ännu mindre mamma.
Självklart så är det extra mycket i Daniels liv oxå så att vi kan slåss om minuterna ihop. Eller nä inte ihop snarare att vi vill ha samma tid men till olika saker.
Mitt i all denna stress står två små underbara tjejer.
Linn, världens lilla argbigga, har nu skrikit på dagis i 3 månader i sträck. Hon vill INTE vara där. Det är frustrerande att hon inte ger sig. Så klart har hon haft maximal otur och varit sjuk mycket.
Hon har inte haft en chans känna sig trygg på dagis. Det är synd om henne och jobbigt att hon är så ledsen.
Hemma är hon världens lugnaste och enklaste tjej. Nästan alltid glad och pratar massor. Så länge hon får som hon vill... (vilket hon nästan alltid får :S)
Tilda börjar verkligen bli stora tjejen och är så social att vi får skämmas över henne ibland. Hon har verkligen inga gränser och jag och Daniel har stått knallröda i ansikte ett X antal ggr pga hennes rätframhet.
Jag försöker prata med henne om det. Att människor kan bli ledsen och att man kanske inte frågar/säger vissa saker. Tilda förstår men glömmer...
Tilda har ett humör som inte är av denna värld och jag fasar för de dispyter vi ska ha i framtiden. Hon är så otroligt kaxig mot oss och vägrar ta en tillsägelse utan mothugg.
Jag har börjat att räkna... otroligt effektivt och töntigt. Men om jag skulle ge mig hän och besvara hennes tjafs så skulle vi kunna stå i år och tjafsa (oftast handlar det om sänggående, påklädning eller avslut av ej önskvärd aktivitet).
Så jag räknar... och andas. 1,2,3(andetag),4,5,6 (andetag)osv. Sedan brukar det hela avslutas från min sida med en stinn blick och ett NU. Tilda avslutar med att räcka ut tungan med stängd mun eller göra ett pruttljud med munnen och sedan surmulet göra det hon blivit ombedd att göra.
Kvar står jag med ett dolt leende på läpparna. Hon är så otroligt hopplöst kaxig...:) Det är otroligt hur mycket man kan älska någon samtidigt som man känner att man håller på att brinna upp av ilska.
Mina viljestarka, egensinniga, underbart fantastiska änglar :D
Eld i baken
Vi valde en tapet från Sandberg, Kasper och Saga. Sååå fin men dyr. Men det är det värt.
Det som hänt här hemma är att det har blivit tre rum på övervåningen istället för två. Eftersom hela huset har varit prydd med strukturtapet så har Daniel verkligen fått kämpa för släta väggar. Vår räddning heter renoveringsgips. Tack vare den behöver inte Danne slita ut sig totalt. Men jobb är det...
På utsidan så har det kommit upp ett staket på framsidan och uteplasten har målats. Blev helt klart ett lyft. Lite blommor har planterats i rabatten.
I övrigt så har Linn börjat på dagis. Hon hade en tre dagars inskolning som gick toppen. Men från första dagen Danne lämnade henne så har hon ylat. Hon vill inte vara där utan oss.
Småsyskon har ett sådant försprång när det gäller dagismiljön säger de... Men som vanligt är Linn undantaget som bekräftar regeln.
Hon är hemskt envis och halva grejen att hon gråter tror jag är för att hon är uppriktigt förbannad. Har hon väl bestämt sig för något kan hon yla till förbannelse. Jobbigt är det ändå och jag är glad att jag sluppit lämna henne.
Men hon hann knappt börja innan hon blev sjuk. Så nu börjar det eviga pusslandet med att VAB:a.
Imorgon är det Daniels första dag på jobbet och jag har en del som jag MÅSTE göra.
Det passar aldrig bra att VAB:a men vad gör man??
En liten vän men stor saknad.
Lilla kära Pepsi har gått över regnbågsbron....
REGNBÅGSBRON
hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska
igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som
varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på
ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
-Okänd-
I förrgår kom han fram glatt till gallret när vi lockade på honom. Dag som natt pallrade han sig alltid upp och kom och hälsa. Tilda pyssla med honom. Plocka klöverblommor och gräs. Lät han klättra runt i sin bokhylla och pratade med honom. Men igår kom han inte fram utan satt kvar i ena hörnet av buren. Vi tog ut honom och han låg i våra händer. Lite kvidande och hade ont. Livet rann ur honom medan Tildas stora tårar droppade ner på honom.
Han har varit så snäll sa Tilda gång på gång. Jag vill inte att han ska dö. Lilla gumman. Det skar i våra hjärtan och det är så tomt utan honom. Vi saknar honom så oändligt. Lilla snälla Pepsi.
Tilda grät hela kvällen men tillslut sa hon att hon var redo att begrava honom. Då gick hon och Daniel ut i skogen med honom. Sedan när hon kom tillbaka var hon vid bättre mod och idag har hon accepterat att han är borta.
Tänk om man själv hade samma förmåga att sörja och sedan gå vidare. Tildas stora ärliga tårar går inte att beskriva i ord. De bara rann ner för hennes kinder i en ström medan hon satt på sin lilla stol vid Pepsis bur. Men att sedan känna att man är klar och verkligen är det är makalöst.
Barn är beundransvärda på många sätt och vår stora tjej är otroligt fantastiskt klok.
Mitt hjärta!
Smärta
Jag vet inte vad jag ska skriva. Oron är total. Många tänk om tankar vandrar i mitt huvud men slås snabbt bort.
Min Monis kommer bli bra, massa hästar blir bra.
Närmaste veckorna kommer tillbringas i box, kanske hela sommaren :( Mitt hjärta blöder när jag ser henne ensam i stallet. Gnäggandes efter sina vänner.
Ramona världens friskaste häst är sjuk! Hon som skulle stå kvar när alla andra dött för länge sedan. Hon som skulle leva i all oändlighet. Lika pigg, galen och åsiktstark som vanligt. Hjärtat blöder...
Jag ber av hela mitt hjärta att det ska ge sig snabbt! Inom loppet av ngn dag sa veterinären MÅSTE vi se en förändring. Vad gör vi om förändringen inte kommer?
Tanken är för overklig. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Hela dagen har jag styrt upp allt. Ordnat med veterinären, fixat så det ska vara så bra för Monis som möjligt, sluppit tänka.
Nu sitter jag här och väntar på att få åka ut till henne igen. Natten är hemsk, mörk och hemsk. Klumpen i magen är permanent. Jag orkar inte tänka på något annat, inget annat är viktigt just nu.
I 11 år har hon funnits där för mig i 17 år har hon ätit gräs. Men idag helt plötsligt tål hon inte gräset. Jag kan klandra mig själv tusen gånger om. Trots att jag vet att jag har varit nogrannast av alla med min inbetning och förberedning för detta jäkla sommarbete. Hon hann inte ens börja gå ut ordentligt... Jäkla skitbete.
I 11 år har hon funnits för mig och nu står hon ensam instängd i en box med värkande fötter. Denna sommaren skulle vi bara njuta. Bara ha det bra. Bara lufsa i skogen och ägna timmar tillsammans. Första sommaren när barnen var tillräckligt stora för att kunna lämnas längre. Hon skulle få gå i sommarhagen och bara njuta sedan skulle jag pyssla med henne och lufsa.
Jag ska ta min rosa pall och bosätta mig i hennes box. Tänk om hon lägger sig inatt och inte klarar att resa sig.
Vad gör jag då? Vad gör jag då?
Trädgårdsfix
Mest röjjer vi. Gräver upp buskar, rensar bort sly och MASKROSOR. Jag tror att vi har blivit lurade. Det finns ingen gräsmatta, bara maskrosor. När vi dragit upp alla kommer vi få bo i en lergrop.
Det är svårt att vara effektiv när vädret är så skönt och grannarna så trevliga. Men framförallt med två småtjejer. Det är som att hela tiden arbeta på i motvind. Larvigt att tro att något ska gå att slutföras.
Fast det gör ju ingenting för vi ska bo här en livstid, troligtvis. Sååå vi hinner.
Största projekten nu är att bygga staket, olja och måla uteplatsen. Sedan ska en redskapsbod byggas och stenplattor läggas.
Härligt! Det är kul att bo i hus och kul att fixa.
Mellan allt jobb har vi hunnit med massa trevliga grilkvällar med trevligt folk, stallfix och spelningar.
Slutspurten av Maj hägras av kalas för Tilda, Morfar, kusin Theo och ett gäng kompisar. Kul men midjemåttet blir inte mindre.
I Juni åker jag och Tilda till Tånga Hed och ställer ut Mejja. Det är en 2 dagars utställning och jag och Tilda ska tälta. Tror att det kommer bli supermysigt. Tilda har aldrig tältat förut så det kan nog vara en upplevelse.
Jag längtar, en riktig minisemester. Väldigt roligt att Tilda börjar kunna hänga med på grejjer. Blir bra kvalitetstid för oss båda.
Linn har börjat att hasa och första stegen är tagna. Hon går 2-4 steg men sen tar det stopp.
Nu ska jag ge mig på att läsa årets första bok.
Ha det bäst!!!
Frizoner
Dessa mobilinlägg som ploppar upp lite då och då speglar lite hur mitt liv ser ut. Oftast är det fullt upp och plötsligt får jag någon minut över och har en tanke som vill ut. Ett sms är då alldeles lagom.
Ikväll har jag tre barn hemma. Jag är barnvakt åt min systers pojke. En gudomlig sötnos på 11 månader. Alla tre barnen somnade runt halv åtta och Daniel är på fest. Lugnet har infunnit sig i huset och det är så otroligt skönt att bara vara hemma, ensam vaken.
Vi skulle hälsa på några kompisar lilla nyfödda dotter idag men då näsorna började rinna på tjejjerna igår och jag kände mig rå i halsen imorse så vågade vi ej åka dit. Trist!! Hoppas tillfälle ges snart igen.
Istället åkte vi till Rönninge by och grillade korv. Mysigt med alla djuren och perfekt med promenaden innan och efter. Ängarna där borta är perfekta att träna hundarna på. Diza är så fantastiskt duktig och det är så kul att se vilken glädje hon har när man tränar lydnadsmomenten med henne. Trots att det sker mkt sporadiskt kan hon verkligen allt och ger järnet för att göra sitt bästa. Sån ögonkontakt och lyhördhet.
Inkallningen ger så mkt gratis till Mejja som med hjälp av Diza har lärt sig att ordet HIT betyder full fart till Matte. Däremot märks det att Mejjas bebishjärna behöver öva på att fokusera. Det märks att det blir för mkt energi emellanåt. Helt plötsligt kan hon bara tokspringa och kan glömma bort var jag står någonstans.
Imorgon ska jag starta mitt projekt att ta med Mejja på ridturerna. Mejja är lite rädd för hästarna vilket är bra på flera sätt. Men hon får ej vara så rädd att hon ej vågar gå med när jag rider eller flyr tillbaka till stallet om Monis gör något. Därför ska jag börja vänja henne att promenera med Monis. Vilket betyder att jag tar med båda till fots. Utöver detta ska jag träna in kommandona: Hit, stanna, framåt och bakom. Det är ett måste om jag ska kunna dirigera henne från hästryggen och sedan måste hon lära sig att hålla sig nära mig när jag rider. Känns som att det är en bit dit men det blir underbart sen när hon kan följa med.
Tilda trivs jättebra på sitt dagis och fröknarna tycker det är fantastiskt att hon kommit in så lätt. Hon är okomplicerad och går dit med glädje. Däremot har hon börjat att bli rejält svartsjuk på Linn och är väldigt dramatisk här hemma. Vi försöker att inte göra så stor grej av det och "se" henne. Den jobbigaste sidan av detta är att hon provocerar väldigt mycket. Gör saker som hon vet att vi ej tolererar och bryter sedan ihop eller får ett raseriutbrott när vi säger till. Det svider i mammahjärtat när hon har det kämpigt samtidigt som att jag aldrig viker mig på vissa bitar.
En av mina viktigaste bitar är att ALLA som deltar i denna familj förtjänar lika mkt respekt. Barnen måste lära sig att respektera varandra, oss men framförallt djuren.
När det gäller att vara taskig mot djuren, klättra på deras sovplatser, störa dem när de äter el dylikt så har jag NOLLTOLERANS. Jag har noll förståelse för föräldrar som låter sina barn härja med familjen husdjur. Mina djur är inga ägodelar eller extra leksaker.
Likadant gäller hundarna de får inte morra, bitas eller dyl. Vill de ej vara med får de gå därifrån. De har frizoner där de alltid får vara ifred. Däremot om de väljer att vara i barnens lekrum eller sängar och Tilda ej vill att de ska vara där får de gå därifrån. För där är Tilda och Linns frizon. Där måste barnen få känna att de kan bestämma hur de vill ha det.
Jag tycker att detta fungerar bra och ger lika möjligheter för alla. Nu när Tilda har det jobbigt märker jag att hon gärna är på sitt lekrum. Jag tror det är skönt för henne att veta att hon har en plats där hon kan vara ifred och bestämma själv.
Avslutar med en bild på finaste tjejjen sedan är det dags att utfodra nattvälling till småttingarna.
Dröm sött!
Hemlängtan. Ikväll har jag varit i stall...
Hemlängtan. Ikväll har jag varit i stallet och fixat tusen sysslor. Det var så kallt och trist. Monis var pigg och jag tröttare än tröttast. Suck! Jag längtade bara hem till min gosiga familj. Linn tog första steget i tisdags:-) Hon går med sin gåvagn och synen av hennes vickande rumpa är oslagbar. Nu ska jag ÄNTLIGEN sova.
Ibland snurrar bara ekorrhjulet på. Jag är...
Ibland snurrar bara ekorrhjulet på. Jag är glad att jag har insikt att hoppa av i tid. Något av det mest frustrerande måste vara när det blir brister i kommunikationen m andra. Saker som varit helt oskyldiga frågor blir för stort och motparten tar illa vid sig. Så illa att den är ovillig att kommunicera mer. Frustration skapar irritation. Jag är glad att jag kan ge upp. Att jag inte behöver bevisa mitt rena samvete. Att jag kan koppla av trots att jag blivit missförstådd. För vissa vänner betyder mer... Mer än en ren profil. För dem viker jag mig. Inte pga feghet utan för att inget skulle vara värt att ärta den djupa vänskap vi har. De står alltid längst fram.
Nyvunna insikter
Idag har vi röjt i trädgården. Rivit och grävt upp buskar. Det känns mycket större.
Jag har börjat jobba 2 dagar i veckan och det känns bra. Gick mycket bättre än jag trodde att komma in i allt igen. Är lycklig att jag klarade av att göra lite nytta och inte enbart satt som ett frågetecken. Lyxig vecka blev det med lunch ute båda dagarna.
Framöver ska jag snåla lite på den biten. Är helt ok att äta matlåda på jobbet bara jag tar med något hemifrån.
Idag fick jag hjälp av en tjej i stallet. Hon arbetar mkt med NH och har lärt sig mycket av John Rickett. Anledningen att hon tog sig an Ramona var för att jag frågade henne ang. lastningen. Hon åker iväg med båda sina hästar på tävling och träning själv och är en väldigt duktig hästmänniska.
Grunden för hennes lastning är just NH träningen.
Därför linade hon Ramona i repgrimma och körde en del ledarskapsövningar. Ramona bettede sig som en riktig bitch och vägrade låtsas om att någon överhuvudtaget försökte få kontakt med henne.
Det blev ngr timmar innan hon var färdig och transporten var hon ej redo för. Det enda som hände var att några gamla beteenden kom tillbaka. På slutet fick tjejen till slut kontakt med Monis och hon var verkligen duktig på det hon gjorde. Jag förstår tänket och har tränat detta förr. Även den tränaren var ganska burdus i sina metoder då Monis krävde det.
Om jag hade en unghäst eller ny häst så skulle jag kanske arbeta med detta. Men Ramona är en trevlig häst i hanteringen och har inga olater på marken. Vår största brist är att hon inte vill åka transport men jag får in henne. Därför känner jag åter igen att detta inte är något för oss. Jag använder vissa bitar av det dagligen i min hantering av hästar men jag har inte önskan att domdera Monis.
Jag har haft henne i 11 år och visst har vi bitar med bristande ledarskap och kanske är hon nonchalant. Men hon är så lojal och go mot mig. Hon litar på mig och om jag skulle ta upp detta och domdera över henne känns det som att bryter vår respekt för varandra. Jag tycker NH tänket är bra och jag anser att man ska låta hästar få vara hästar. Men samtidigt är inte mitt förhållande med Ramona Häst och Häst utan Människa och häst.
I hanteringen med mina hundar använder jag ibland deras kroppsspråk och signaler för att få dem att förstå. Men samtidigt så arbetar jag mycket med att lära dem nya kommandon, mitt språk. Jag vill att de ska lyssna och lyda mig för att det är det de tjänar bäst på. För att det är det som är det roligaste i världen.
Likadant vill jag att det ska vara med Ramona. Jag vill att hon väljer mig för att hon gillar att vara med mig.
Ramona har aldrig i hela sitt liv gått ifrån mig när jag ska hämta henne i hagen och den dag det skulle ske skulle jag avsky mig själv för att ha stött bort henne.
Ramona skulle säkert bli mycket mer samarbetsvillig av denna metod men samtidigt så stör det inte mig att hon inte följer mig som en hund. Hon är en snäll individ och hon är 17 år. Jag låter henne gärna ha åsikter och även delad ledarroll så länge hon fortfarande väljer mig.
Mejja och jag cyklade till stallet. Hon är en helt annan hund när hon är ensam utan Diza. Mycket lugnare och inte så stissig. Hon håller sig till mig och är alltid i närheten där jag är. När vi är hemma ligger hon alltid i samma rum som jag. På nätterna när jag springer mellan barnen följer hon alltid med mig oavsett hur trött hon är. Hon är en riktig kompis :)
Jag är stolt över att mina djur visar en sådan tillit till mig och att de står vid min sida. Det är mycket som skulle kunna justeras och bli bättre men DE väljer MIG och DET är bättre än ALLT.
Nyckelpigan Arriman Dålig mobilbild men va...
Nyckelpigan Arriman Dålig mobilbild men vad gör det. Det är ju en nyckelpiga:-*
Börjar lida mot sitt slut...
Snart är det dags att börja arbeta igen. Efter påsk ska jag jobba två dagar i veckan. Känns riktigt bra. Ska bli kul att göra något annat utanför mammabubblan och stallväggarna.
Träffa lite "vuxet" folk, dricka en kopp kaffe, äta lunch i fred m m
Jag har lidit av hemsk migrän och magvärk i två dagar. Ingen magsjuka bara min otroligt bråkiga stressmage som protesterar mot mitt liv. Tyvärr kommer den ej få lugn och ro den närmaste tiden. Troligtvis aldrig någonsin.
Vi har ett trevligt granngäng som brukar ses varje lördag kl 12 och låta sina hundar leka. Detta är ju toppen!
Mejja och jag ska garanterat göra dem sällskap. Hon behöver lite lekkompisar. Tråkiga Diza vill mest bestämma och tycker INTE om lek och stoj.
Tror att det börjar bli dags att gå en hundkurs med den lilla damen. Hon skulle nog behöva öva lite i kontrollerad form med andra hundar. Livet är mest en lek. Vilket det såklart ska fortsätta att vara men Matte och Husse måste ändå vara mest betydelsefulla.
Inte alltid så självklart för en liten tokglad Mejja.
Men åh detta var allt som sparats... laddade upp bilder och tänkte inte på att spara det jag skrivit.
Suck!!!
Orkar inte skriva om allt här kommer lite bilder istället.
Bus Linn inget kan någonsin bli för livligt eller häftigt för denna unge.
(Märk väl att hon har två tofsar på huvudet)
Och Nej hon kryper fortfarande inte. Dock så har ett intresse för att gå börjat. Hon vill gärna att vi håller i henne så hon kan gå och upptäcka världen (rycka och känna på ALLT)
Tilda är lyckliga över sin nya fina skottkärra som hon fått av Moster Marie :D Stora tjejjen som är så förståndig och duktig. Snart är det dags för nya dagiset. Tror det blir toppen.
Kärlek
Min vackra gosiga, galna Ramona. Den bästa av dem bästa. En riktig åsiktsmaskin... Underbar!
Jag börjar få ett väldigt sug efter en riktig systemkamera. Är det någon som kan tipsa om en bra sådan för en nybörjare?
Nu gonatt
Nonsens
Underbart!!! I helgen fick min kära sambo ett ryck och åkte iväg och skaffade barstolar och en tv m dvd till köket. Det är så otroligt lyxigt.
Nu kan vi sitta där och äta frukost vid barbänken och Tilda kan titta på bolibompa efter maten medan vi diskar och dukar av.
I helgen var vi på Rönningebys 4H gård. Det var underbart väder, lagom med folk och massa söta djur.
Tilda som har totalvägrat att rida ville helt plötsligt upp på hästryggen.
Vi fick låna en lite shettis vid namn Sara och gick en vända. Tilda satt kvar hela turen och var nöjd.
Mammans hopp tändes igen. Kanske finns det en liten hästtjej därinne trots allt.
Annars har helgen varit lugn på träningsfronten. Jag klarade mina 3 pass förra veckan och ska hålla mig till det så det går att hålla det övriga under kontroll. Jag och Ramona var ute på en härligt uteritt igår och jag försökte analysera min ridning och stärka mina brister. Tycker att det gav resultat i alla fall bitvis.
Lördagen tittades det på schlager. Den stora frågan. Vann rätt låt? Jag tycker låten och Anna är bra men måste nog säga att jag varit väldigt oinsatt detta år. Därför hade jag ingen direkt favorit. (Men i smyg är jag lite svag för Salems låt... tyckte den var skön) Tilda går däremot runt och sjunger Manboy här hemma.
Idag vaknade båda barnen oförskämt tidigt så vi har hunnit vara ute en lång stund. Innan lunch lekte vi hemma i trädgården och sedan gick vi till Matilda´s kompis Olivia an sväng. Tjejjerna lekte ute i trädgården och sedan gick vi hem och åt mellanmål.
Det är konstigt att solen kan ge så mkt energi. Så fort den kommer fram ökar orken trots sömnlösa nätter.
Nu tänkte jag försöka att handla mat via nätet. Skulle vara en toppengrej om det fungerar. Tänk att slippa storhandla m två barn och bara få det hemkört direkt till dörren. Vore fantastiskt.
Skulle verkligen vilja träna ikväll efter stallet men då jag inte har något kort ännu känns det för saftigt att betala 200kr för en halvtimmes löpning. Tvekar att springa ute då jag ej har några broddar.
Tål att tänkas på.
Surtant
Tidsplanen sprack, jag vet inte vad som orsakade det. Men jag kom senare än planerat till mamma och löprundan. Väl ute med två hundar blev jag blockerade längs gångvägen av en bastant herre. Försökte få honom att flytta på sig men ingen respons. Tillslut tänkte jag att jag springer om på sidan. Tränger mig förbi, springer genom en vattenpöl och vips ligger jag på marken.
Som om detta inte var nog tittar gubben surt på mig och går förbi och fortsätter agera stoppkloss.
Med mörbultat knä lyckas jag tillslut komma framåt men inser snabbt att löpning utan broddar är helt hopplöst.
Sprang vissa partier men mestadels gick jag.
Efter detta var mitt humör uselt. Jag var så irriterad på att inte fått ut det jag ville. När det sedan är dags att åka till Tildas gymnastik vägrar ungen att klä på sig. Tusen saker ska plötsligt göras och tiden bara rinner iväg.
När jag slutligen ger upp och "skiter" i gympan får hon ett utbrott utan dess like och ska prompt dit.
Dum som jag är stressar jag på istället för att säga nej. 25 min sena droppar vi in och är med sista stunden.
Tilda är dock nöjd men mitt usla humör om möjligt ännu sämre. Stackars Hanna som fick lyssna på min negativa stämma.
Löpningen gnager mig och jag better mig som en riktig gnällspik. Kan inte smälta min förlust av träning. Har stallet men inser att ridningen kommer bli halvrolig med tanke på underlaget så jag surar vidare.
Därför tas till sist beslutet att offra hästen och åka och springa på band istället.
Det gick verkligen bra trots skadat knä och otränad kropp. Dagen är räddad och jag har fyllt min träningskvot även idag.
Imorgon blir det fokus på hästen och kompensation av två vilodagar. Usch på mig!!
En till träning på gymmet ska jag få till denna vecka och sedan är jag nöjd.
Nu blir det grey´s på kanal 5 play.
Kravlös utedag
Mellis ute med sol i ögonen :)
Idag har jag och tjejjerna tillbringat dagen i solen.
Onsdagar brukar vara tuffa dagar då jag alltid går upp kl 05.00 och morgonfodrar. Eftersom jag är så dålig på att lägga mig tidigt så brukar jag haft minimal nattsömn. Dessutom har jag svårt att sova då jag är rädd för att försova mig. Även denna morgon hade präglats av sömnbrist och stress i stallet för att hinna hem och släppa iväg karln till sitt arbete.
Tjejjerna och jag tog det lugnt på morgonen med långfrukost och för en stund kände jag mig otroligt trött. Jag beslutade mig för att i alla fall få ut dem en stund i trädgården och solen. Ett väldigt klokt beslut.
Vi var ute hela dagen och åt mellis ute. Solen ger verkligen energi.
Det var så skönt att bara vara hemma och låta dagen bli som den blev. Linn tog en långsömn i sin vagn, Tilda gjorde snötårtor, Diza sola sig på trappan och Mejja for runt och busa.
När vi tillslut gick in vid fyra tiden var alla nöjjda och glada.
Här kommer två bilder på Linn och Matilda:
Är övertygad om att Linn har världens goaste kinder.
Stor men inte världens största...
Jag har färgat håret så det har blivit helsvart. Har tänkt att ta mig till frisören och fixa ny färg och slingor men kommer aldrig iväg. Därför slängde jag tillslut i en svart färg i håret så förfallet av mitt hår inte skulle bli så uppenbart. Blev nöjd.
Mejja och jag kämpar med hennes mat. Jag tycker att hon är lite för mager men det är svårt att få i henne hundmaten. Vanlig mat äter hon med glädje men vill inte ge henne för mycket av det så att hon ratar hundkulorna helt. De är ett bra foder och innehåller mycket som hon behöver för att växa. Dessutom är hon galet energisk nu och det känns som att det hon får i sig springer hon av sig på nolltid.
Imorgon är det springa som gäller igen. Ska bli skönt men är det någon som vet om det finns någon manick som mäter hur långt man springer?
Godnatt!
Lyxdag
Mamma vill gärna att Mimmi som hennes hund heter får all motion hon kan få så hon var inte svårövertalad.
Jag sprang längs vattnet där de bor och det var så skönt. Lyckades att hålla ett ganska bra tempo och hundarna skötte sig bra.
Lilla Mejja är lite stökig men hon lär sig snart. Hon är så glad och busig. Hade henne lös och hon toksprang fram och tillbaka :) Efter ett tag kopplade jag henne då jag inte vill att hon överanstränger sig eftersom hon växer.
Lite trassligt då hon gärna vill gå PÅ mina fötter men efter en stund blev det bättre.
Är stolt att jag kom iväg och att jag orkade. Fogarna kändes jobbiga efter ett tag men jag ignorerade dem och sprang på. Konstigt nog så blev de bättre och kändes riktigt bra när jag var klar. På torsdag är det dags igen och nu hoppas jag på att kunna springa 3 gånger i veckan. Bygga upp konditionen och öka tempo och sträckorna.
Mejja tyckte min springtur var en härlig uppvärmning och var tokig av bus när vi kom in igen. Kändes väldigt tacksamt när man själv var rätt mör...hmm
Tilda var på pyjamasparty hos farmor så fm ägnades åt fika med en kompis i Sollentuna centrum. Det är så fint där. Jag var inne på folkhemmet och förälskade mig i en lampa. Den var inte speciellt dyr men måste klura ut var vi ska ha den och hur det ska se ut hemma hos oss.
Vi försöker att bestämma tapet till sovrummet. Det finns alldeles för mycket snygga tapeter ute på marknaden. Nu är vi inne på en från Midbec. Randig i färgerna brunt,beiget, vitt och oranget. Har en idé att sätta den lodrätt och bara ha enstaka våder med ränder. Vi vill uppnå en känsla av retro men ändå stilrent.
Vårat hus är från 70 talet därför känns det konstigt att inreda för modernt. Det enda som tar emot med denna tapet är att vårt hem i dagsläget är fyllt av terracottafärgade och gula väggar med målad strukturtapet. Därför är vi lite mätta på just de färgerna.
Dröm sött, nu ska jag uppsöka sängen.
Energikick
Motion, sol, frisk luft och att vara tillsammans är saker som ger energi. Idag har jag varit ute och promenerat i flera omgångar med olika hundar. Så underbart i solen. Sedan vägrade jag att vara inomhus och tillbringade någon timme i trädgården med hundar och barn.
Daniel och Tilda gick till en vattensprutad fotbollsplan här i närheten och åkte skridskor. Första gången för Tilda och hon var såå duktig.
Jag promenerade dit efter en stund och möttes av en lycklig unge på skridskobanan. Trodde aldrig att hon skulle gilla det då hon avskyr att rida eftersom det är så vingligt.
Men hon gled/stappla fram där på banan med världens största leende. Några vurpor blev det men inga tårar.
De hade myst med varm choklad och smörgåsar i solen. Efter 2 timmar åkning blev det dags för middag och vi gick hem.
Hundarna har sprungit av sig och ligger och kurar under täcket.
Frid innfinner sig i vårt hus och idag har vi båda fyllt vår kvot som perfekta föräldrar.
Många av våra vänner på Daniels sida har fått bebis eller väntar. Jag kan känna en sådan saknad av att få första barnet. Väntan,längtan och omställningen. Det är en sådan fantastisk upplevelse.
Den här känslan att man kan bli så uppfylld av en annan varelse. Att den lilla varelsen verkligen kommer från sig själv och den man älskar.
Självklart är Linn lika fantastisk men med henne blev inte allt så omvälvande. Då var mycket mer självklart och under kontroll. Men jag kan verkligen titta på mina tjejjer och förundras över att jag har lyckats leva utan dem och ändå känt att mitt liv varit helt.
Men jag saknar första bebistiden med dem båda, graviditeten och till och med förlossningen. Att ens tänka tanken att inte få uppleva det igen är för stort för att tänkas på.
Samtidigt som så mycket är skönt att ha tagit sig igenom.
Tur att jag i alla fall kommer att få snosa massa bebis i framtiden.
Ögonen går i kors nu blir det sängen efter en härlig dag.
Ljus i tunneln eller?
Linn och jag stannade hemma när Daniel och Tilda åkte till sin bror och firade hans födelsedag.
Som en skänk från ovan blev Linn trött kl sju och somnade så nu sitter jag här och kan andas egen luft. Så underbart!
Ett glas vin, nachochips m tacosås och Greys anatomy på kanal5 play ska det bli. Nu finns det hopp att jag kommer vara en bra mamma imorgon.
De dagar som jag har morgonfodring verkar på något konstigt sätt alltid bli kaosartat. För det första har jag svårt att somna på natten och för det andra är jag så otroligt trött på dagen.
Tilda känner av det på en gång och gör sitt allra bästa för att bränna energi, älskade skitunge :)
Inser att mina rubriker är grymt lika och skiftar för det mesta mitt förvirrade liv. Tror jag har använt de flesta ord som påvisar hur bortkollrad jag är. Tyvärr är detta bara den enkla sanningen.
Tyvärr verkar min sköna kväll bli lite kortare än vad jag trodde. NÅGON har vaknat och ropar Mamma. Kan man låtsas att det är någon annan hon menar?
Detta betyder också att det nu är färdigskrivet för denna gång.
Så nära men ändå så långt borta...
Disträ
Inte för att det händer något häpnandsväckande i mitt liv.
Tittar på dating in the dark eftersom en stallkompis är med där. Riktigt roligt men jisses vad nervöst.
Dannes lillebror har börjat arbeta på en nättidning så otroligt roligt för honom. Han kommer passa perfekt där och jag är övertygad om att han kommer bli något stort. På torsdag ska vi dit och fira 16 åringen. Jisses tänk om man var så målmedveten själv när man var så ung. Här flackar jag fortfarande inför vad jag ska göra i mitt liv.
Men kanske är det så att man aldrig behöver bestämma sig. Att man aldrig blir riktigt lika klar.
Veckan har bestått av mkt lek för Tilda. Vilket har varit toppen. Det kommer fortsätta i samma tempo och det gäller att ligga i med två barn för att hinna med. Någon som tyvärr inte har fått lika mycket sällskap av mig är hästen :( Tack och lov för min underbara medryttare.
Nu godnatt innan morgonfodring!
