Det börjar verkligen bli dags att röra på sig på riktigt igen. Denna snö som har kommit är underbar men båda mina hundar klarar inte av kylan.
Så trist, Lilla Mejja har massa överskottsenergi och är en riktig tyrann här hemma men så fort vi går ut blir hon värsta fryslorten och bara vägrar att röra på sig.
Hon går med nosen på mina hälar och rör sig i jämn takt med mig. Hon ser rejält plågad ut och när vi är i stallet gnyr hon för att hon inte får sitta och trycka i mitt knä.
Tilda och Linn är riktiga mamma grisar och nu verkar det inte bättre än att även Mejja är det. Vägrar lyssna på Daniel och flyr gärna till mig. Spelar ingen roll att han fjäskar med godis och snäll röst, hon lämnar INTE min sida. Tittar bara på honom som att han är helt knäpp i huvudet.

Mejja vaccinerade i Onsdags och Diza tittade på sina knölar samt var smärtan sitter i hennes kropp. Hon har riktigt ont på morgonen innan hon kommer igång och kan tjuta av smärta.
Veterinären konstaterade att smärtan satt i bakdelen. Höfter och ländrygg, vilket jag oxå kunde ha sagt. Sedan tittade han på knölarna och sa att de under magen (som vuxit) troligvis bara var fettknölar. Men den på ryggen samt en i ena bröstvårtan kunde vara ngt annat. Det man får göra är att söva och operera.

Jag vet inte varför brukar inte vara orolig av mig men jag vill verkligen inte söva Diza. Hon är ändå 11 år och har överlevt en bilolycka. Då de skar upp hela buken. Hon var så trasig inuti och ingen trodde hon skulle klara sig.
Men hon är en riktig överlevare. Nu tar det så emot att utsätta henne för ännu en operation och knölarna har inte vuxit nämnvärt.

Kan man inte operera en hund utan att söva?

Jag måste låta det sjunka in och tänka över saken. I alla fall ang smärtan i bakdelen så behöver hon röntgas för att jag ska kunna få reda på exakt vad som är fel.
Jag har bokat en tid för det den 8 feb. hos Audell. Ska bli både spännande och skrämmande att se vad han säger.
I övrigt fick hon ett specialfoder för lederna och så köpte jag ett back on track täcke till henne.

Kylan i alla fall är jobbig för henne. Märks inte när man är ute men sedan när hon vilat en stund inne får hon riktigt ont. Man ser på henne att hon ej sträcker ut bakbenen när hon går. Utan går lite struttigt. Att det sedan är djupsnö gör ju inte saken bättre.

Någon som gillar snön i alla fall förutom jag är hästen!! Var ute i onsdags sent på kvällen och galopperade som en tok med henne. Jag tror att jag var helt blöt i hela ansiktet när jag kom hem av snöblandat snor... Men känslan av en arbetande hästkropp går inte att beskriva. Vi travade och galopperade i djupsnön och hon var så mjuk och fin. Så underbart att känna henne arbeta med hela ryggen och lyfta varje ben ordentligt.
Tänk att hon är 17 år!!! Hon är i sin bästa ålder så galet pigg och positiv. Hon har en förmåga att dra på och tro det eller ej men min lilla köttbulle är SUPER snabb. Hon bara breddar frambenen och öser på. Så maxad känsla :)

Efteråt var hon riktigt löddrig och ångade rejält. Inte likt Monis då det ska mkt till innan hon ens börjar svettas. Jag tvingade mig själv att sitta ner hela tiden. Både i traven och galoppen. (Är lat och ställer mig gärna i fältsits, bra om man behöver parera hennes sidoskutt) Så skäms att säga det men fick lite träningsvärk dan efter... Borde man få det efter att ha ridit i över 20 år?
Men till mitt försvar får jag säga att jag fick sitta som en blådåre emellan åt för att hålla ett någorlunda tempo eftersom hon var så taggad.

I övrigt så har jag legat nerbäddad och sjuk hela dagen. Mejja och Diza har vägrat lämna min sida. Har fortfarande grym ångest över Tildas dagis och Linn sitter fortfarande still på sin rumpa. Vinkar gärna, säger mamma, pappa och tatt tatt (tack tack). Roligaste leken just nu att bjuda på det hon har i handen :)

Natti Natti