Har fixat med bloggens utseende hela långa natten. Lärt mig en hel del om kodmallar och photoshop :) Härligt!!
Mindre härligt däremot att jag ska vara hos Monis kl 08.00. Sedan är det kalas på Lekis för Tildas käraste kompis Tyra.
Antar att jag kommer vara grymt trött imorgon och svära över min klantighet att sitta uppe men men.
Man ska veta att man lever...

Äntligen GOD NATT!!!

Det börjar verkligen bli dags att röra på sig på riktigt igen. Denna snö som har kommit är underbar men båda mina hundar klarar inte av kylan.
Så trist, Lilla Mejja har massa överskottsenergi och är en riktig tyrann här hemma men så fort vi går ut blir hon värsta fryslorten och bara vägrar att röra på sig.
Hon går med nosen på mina hälar och rör sig i jämn takt med mig. Hon ser rejält plågad ut och när vi är i stallet gnyr hon för att hon inte får sitta och trycka i mitt knä.
Tilda och Linn är riktiga mamma grisar och nu verkar det inte bättre än att även Mejja är det. Vägrar lyssna på Daniel och flyr gärna till mig. Spelar ingen roll att han fjäskar med godis och snäll röst, hon lämnar INTE min sida. Tittar bara på honom som att han är helt knäpp i huvudet.

Mejja vaccinerade i Onsdags och Diza tittade på sina knölar samt var smärtan sitter i hennes kropp. Hon har riktigt ont på morgonen innan hon kommer igång och kan tjuta av smärta.
Veterinären konstaterade att smärtan satt i bakdelen. Höfter och ländrygg, vilket jag oxå kunde ha sagt. Sedan tittade han på knölarna och sa att de under magen (som vuxit) troligvis bara var fettknölar. Men den på ryggen samt en i ena bröstvårtan kunde vara ngt annat. Det man får göra är att söva och operera.

Jag vet inte varför brukar inte vara orolig av mig men jag vill verkligen inte söva Diza. Hon är ändå 11 år och har överlevt en bilolycka. Då de skar upp hela buken. Hon var så trasig inuti och ingen trodde hon skulle klara sig.
Men hon är en riktig överlevare. Nu tar det så emot att utsätta henne för ännu en operation och knölarna har inte vuxit nämnvärt.

Kan man inte operera en hund utan att söva?

Jag måste låta det sjunka in och tänka över saken. I alla fall ang smärtan i bakdelen så behöver hon röntgas för att jag ska kunna få reda på exakt vad som är fel.
Jag har bokat en tid för det den 8 feb. hos Audell. Ska bli både spännande och skrämmande att se vad han säger.
I övrigt fick hon ett specialfoder för lederna och så köpte jag ett back on track täcke till henne.

Kylan i alla fall är jobbig för henne. Märks inte när man är ute men sedan när hon vilat en stund inne får hon riktigt ont. Man ser på henne att hon ej sträcker ut bakbenen när hon går. Utan går lite struttigt. Att det sedan är djupsnö gör ju inte saken bättre.

Någon som gillar snön i alla fall förutom jag är hästen!! Var ute i onsdags sent på kvällen och galopperade som en tok med henne. Jag tror att jag var helt blöt i hela ansiktet när jag kom hem av snöblandat snor... Men känslan av en arbetande hästkropp går inte att beskriva. Vi travade och galopperade i djupsnön och hon var så mjuk och fin. Så underbart att känna henne arbeta med hela ryggen och lyfta varje ben ordentligt.
Tänk att hon är 17 år!!! Hon är i sin bästa ålder så galet pigg och positiv. Hon har en förmåga att dra på och tro det eller ej men min lilla köttbulle är SUPER snabb. Hon bara breddar frambenen och öser på. Så maxad känsla :)

Efteråt var hon riktigt löddrig och ångade rejält. Inte likt Monis då det ska mkt till innan hon ens börjar svettas. Jag tvingade mig själv att sitta ner hela tiden. Både i traven och galoppen. (Är lat och ställer mig gärna i fältsits, bra om man behöver parera hennes sidoskutt) Så skäms att säga det men fick lite träningsvärk dan efter... Borde man få det efter att ha ridit i över 20 år?
Men till mitt försvar får jag säga att jag fick sitta som en blådåre emellan åt för att hålla ett någorlunda tempo eftersom hon var så taggad.

I övrigt så har jag legat nerbäddad och sjuk hela dagen. Mejja och Diza har vägrat lämna min sida. Har fortfarande grym ångest över Tildas dagis och Linn sitter fortfarande still på sin rumpa. Vinkar gärna, säger mamma, pappa och tatt tatt (tack tack). Roligaste leken just nu att bjuda på det hon har i handen :)

Natti Natti

Först stängde de av vår tv ( Hade visserligen inte något abonnemang) och sedan stängdes även internet ner. Sedan åkte karln på spelning i Borlänge. Det är till att känna sig isolerad ;)
Som tur var räckte det med ett telefonsamtal till 3 för att få igång internet så nu kan man roa sig.

Ja det är skillnad att roa sig nu för tiden mot förr på en fredag kväll men på något konstigt sätt är detta otroligt avslappnat. Samtidigt som jag längtar efter en helkväll på stan. Gärna med karln och goda vänner.
Men allt har sin tid som min kära mamma säger.

Fick reda på idag att vår styrka i vårt förhållande är just att vi tillåter varandra våra egna liv. Det är verkligen tur att det är så för vissa veckor ses vi knappt. Vi bara möts i dörren med stafettpinnen (barnen) en puss och hej, hur har dagen varit och hej då. Jag vet inte vad jag ska säga om detta. Det fungerar bra för oss och vi försöker verkligen att viga tid emellanåt för att vara hela familjen. Men det är klart en kväll som denna saknar man sällskapet. Samtidigt som att jag aldrig skulle missunna D sina spelningar. Det är dessa som ger honom energi. Han umgås så lite med sina vänner så tiden med bandet är något han verkligen behöver.

Det är likadant för mig med hästen samtidigt som mitt djurintresse ger mer måsten. Mitt intresse är mycket mer kravfyllt och där skulle aldrig finnas en möjlighet att inte vara på humör.
Ramona, Diza och Mejja behöver alltid sitt.

Matilda och Linn är så otroligt kärleksfulla med varandra. Det riktigt värmer i mammahjärtat när man ser dem stråla av glädje till varann. De är sånna toppentjejjer och Tilda är så otroligt stabil.
Jag har nojjat en del över nya dagiset. Mkt som jag skulle önska var på ett annat sätt. Men Matilda går glatt dit och längtar dit när hon är hemma.

Jag litar på min dotter och att jag känner henne. Hon visar om det inte är bra och då får vi agera utifrån det.

Tildas favoritord just nu är Super, Älskar och Önskar.

MT: -Jag önskar att Linn blev storare.
Mamma: - Men du kan ju leka med henne nu oxå.
MT: -Aaa det är roligt men inte superroligt.

Linn har hittat lampan och pekar glatt med hela handen annars måste hon var universums snällaste unge. En vilja av stål men så lugn. Enda gången hon blir ledsen är när hon blir trött eller någon annan än mamma är för nära.
Hon sitter stadigt på golvet och pillar med sitt och skiner upp som en sol när hon får lite uppmärksamhet.


Ja härliga är dem!!!

Nä nu ska jag betala räkningar tjoho alltid lika roligt.