Vi började som varandras motvikter men ju fler år som gått desto mer har vi vuxit samman. 

Det finns bara en som känner mig utan och innan. Som vet alla de mindre stolta stunderna som jag haft och delat alla de lyckliga. 

Du är den jag ringer först och du är den som känner mig bäst. 

Vi kan bara vara en hel dag m barnen sedan en hel kväll i stallet utan att egentligen orka prata eller träffa någon. Bara vara och ändå känna att det varit underbart med varandras sällskap. 

Vi pratar med varandra via telefon, sms, IRL flera gånger än jag ens vågar skriva här. Och ändå har vi mer att berätta. 

Det finns ingenting som vi inte berättar för varandra och det jag säger om dig vet du redan sedan innan och likadant åt andra hållet. 

Jag är fortfarande förvånad att folk tror att de skulle få ett annat svar från mig än från dig. 

Att de ens kan tro att något jag gör skulle ske bakom din rygg. 

För mig är det så naturligt att våra band är så starka att alla runtomkring borde känna det. 

Men jag inser ju längre tiden går att vår vänskap är unik. Det är få som i vuxen ålder har en vän som är lika viktig som ens egen familj. 

Vi har burit varandra genom de tyngsta stunderna, ringt varandra i förtvivlan mitt i natten, delat tusen galna och dumma upptåg. 

Oavsett vilka stormar som blåst runtomkring oss, vilka människor vi integrerar med, vilka intriger som råder håller vi ihop. Allt som sägs har vi redan pratat tusen ggr med varann. 

Jag tänker ibland på om något skulle hända dig. Det skulle vara värsta tänkbara. Vem skulle då bära mig genom sorgen? Vem skulle då stå vid min sida? 

Jag är så tacksam att vi har varandra och människor runtomkring oss byts ut men vi står alltid kvar vid varandras sida.

Min allra bästa bästa vän ❤️