Föräldraansvar
-Jag sa till henne att jag inte tycker om henne. Hon har pratar konstigt.
Linn har fått en ny fröken. En fröken som ersatt hennes gamla favoritfröken som hon har haft sen hon börja på förskolan.
En fröken som ser annorlunda ut och som inte har svenska som första språk.
En fröken som har vuxit upp med en annan kultur och har andra sätt att vara med barnen.
Vi bor i en skyddad kommundel där övergripande invånare är höginkomsttagare och välutbildade. De flesta har en svensk etnicitet och behärskar vårt språk flytande.
Linn har en stark vilja och ogillar förändringar.
Hon vill att det ska vara som hon är van och på hennes sätt. Hennes starka karaktär är i många situationer bra. Och hon har alltid varit stark verbalt.
Men hon kan också pga detta såra människor.
Hon är så bestämd att hon kan bestämma sig för att inte gilla någon, vuxen eller barn. Och även fast hon vet att det är fel kan hon anse sig ha rätt att meddela det till personen ifråga.
Det finns en flicka på hennes förskola som gillar Linn skarpt. Hon är lika glad varje gång Linn kommer och vill kramas.
Linn gillar inte det. Och hon gillar inte sättet denna flicka leker på.
Här hade det varit enkelt att säga att Linn är liten och att man inte kan gilla alla. Att hon saknar sin gamla fröken och att den nya skrämmer henne.
Men det är HÄR redan HÄR vi måste sätta stopp. Det är här vårt föräldraansvar går in.
Jag hade kunnat låtit detta glidit förbi och lyssnat lite halvhjärtat. Tänkt att det nog går över om ett tag.
Men det finns inte en chans att vi gör så i vår familj. Våra barn ska veta från första början att man respekterar andra för det dem är.
Därför stannar jag upp och tar mig tid att prata med Linn. Vi pratar om hur det känns att vara ny och inte känna någon. Hur nya fröken kände i sitt hjärta när Linn sa att hon inte gillade henne och att hon var konstig.
Hur det känns om man vill leka med någon som inte är snäll mot en. Hur det känns om någon säger att man inte är rolig att vara med.
Hur det känns om någon aldrig blir glad att man kommer.
Vi pratar också om att oavsett vad andra barn och vuxna gör så är vi snälla mot andra. Vi sårar inte andra människor med flit och vi står upp för dem som behöver en stöttande hand.
För aldrig någonsin att jag låter sådana här saker gå förbi. Aldrig någonsin att jag tänker acceptera att livet har sin gång.
Mina barn ska inte flyta med strömmen när det gäller elakheter. Livet handlar inte om att rå om sitg eget hus.
Utan om att öppna dörrarna och välkomna dem som behöver en hjälpande hand.
Så på Tisdag går jag med Linn när hon säger förlåt till nya fröken.
Jag finns vid hennes sida för att stötta henne. För hon är trots allt liten och det är därför det är så viktigt visa rätt väg HÄR och NU!
Kommentarer
Postat av: Benita / Livsturisten
Du är så Klok! <3
Och, dina barn har en hel massa anledning att känna trygghet och kärlek i er familj.
Jag delar helt din uppfattning om det du beskriver här. Och, jag tycker du gör helt rätt då du låter Linn få ta tag i att be om ursäkt... och då du hjälper henne att förstå från motpartens vinkel hur det känns.
(((kram)))
Svar:
Sandra
Trackback
