Ett plus ett blir ❤️
Jag är en riktigt bebismamma. Sömnbrist och upplåshet till trots är jag en riktig bebismamma. Jag älskar att ha bebis. Känna bebisdoften, bära dem nära, första kontakten och följa varje litet framsteg de gör.
Dessa små mirakel är helt fantastiska och när Lova drar på smilbanden och ögonen glittrar stannar tiden.
Jag älskar tom deras behov av mig, att få finnas till och ge allt av mig själv. Många känner en frustration över det egna jaget, att inte få sova och att bli styrd av någon annan.
Jag älskar tom det. Bebistiden är så närvarande och så rätt.
Med första barnet var jag så ivrig att hon skulle utvecklas att jag glömde njuta av nuet. Oron var ständigt där. Gör jag rätt. Utvecklas hon som hon ska?
Jag vaktade på henne och ogillade att dela med mig henne till andra.
Med andra barnet flöt allt på och jag hade stenkoll på sömn och mat. Henne behövde jag aldrig vakta på för hon släppte aldrig mig.
Men livet blev nytt med att samspela mellan två barn. Jag kämpade mig blodig att båda skulle ha det bästa och när tvåan sov pysslade jag och åkte pulka med ettan.
Jag hade fullt sjå att finnas 100% för båda. Dagarna var proppade med badbesök, utflykter, öppna förskola osv.
Så kom nu lilla trean. All min prestige är borta. Eftersom de andra är lite äldre är det som att börja om igen.
Jag har inget intresse att bevisa att jag är en van småbarnsmamma. Jag har inga ambitioner att göra mitt föräldraskap perfekt.
Men jag älskar varje liten bit av det. Jag älskar att fastna i flera timmar med Lillan och bara "prata" med henne.
Att ligga på golvet och mysa med henne.
Och för varje minut hon blir äldre saknar jag den minut som varit. Jag vill insupa varje lite bebissekund.
Det finns så många föräldrar som lever för sina barn och tänk så rätt de gör. För denna "tuffa" småbarnstid går snabbt över och lämnar spår av saknad.
Denna gång är så mycket bättre. Jag är inte skärrad, inte orolig och inte vaktig.
Jag bara flyter med och har genom åren lärt mig lita på deras egen kapacitet.
Hon kommer säga till om något inte känns bra. Och ingen i min närhet kommer skada min baby oavsett om de delar mina åsikter eller inte.
En annan härlig sida som trebarnsmamma är att jag kan säga ifrån om det är något som känns fel. Jag kan säga ifrån och folk respekterar det.
Tydligen har jag nu så mycket kunskap att jag vet vad jag pratar om.
Det är lustigt eftersom jag aldrig känt mig så färsk och nybliven som nu.
Ett barn är omvälvande, två barn är fantastiskt komplett men tre barn det är mäktigt!
Det finns en anledning att smileyshjärtat innehåller en 3:a ❤️
Kommentarer
Trackback
