Uppfostran har alltid varit viktig och hon har väglett oss genom det sociala samspelet med bravur. Det har varit en trygghet för mig att veta hur jag ska uppföra mig i olika sammanhang. 

Men ändå trots den kunskapen väljer jag att emellanåt gå emot strömmen. 

Jag försöker att alltid vara trevlig mot folk men jag tar ingen skit. Oavsett ålder har man inte rätt att trampa på andra. 

Jag köper inte saker bara för att någon har högre "rang" än mig. Utan jag ifrågasätter och forcerar folk att visa att de har belägg om jag tycker något är tveksamt.

Jag vet att detta skapar en del irritationer. Särskilt när det kommer till doktorer, lärare och veterinärer. 

Jag vet inte hur många gånger som jag har mött en slapp doktor el veterinär som försöker vifta bort mina barns eller djurs sjukdomar. 

Jag märker hur dålig respekt de har innan jag bemöter dem med kraft och motstånd. Hur de plötsligt kan vända och börja jobba på riktigt när de märker att jag inte kommer ge mig. 

Vad är det för fel på samhället att det ska behöva vara så här? Och vem slåss för dem som inte slåss för sig själva? 

Det är alldeles för lätt att köra över någon som inte gör sig hörd. Alldeles för lätt att tro att man vunnit för att motparten inte basunerar ut sin åsikt. 

Men om vi stannar upp och försöker tänka på vad vi orsakar den andra. Känns vinsten verkligen som en vinst då när någon blivit sårad? När någon känner sig bortglömd och trampad på? 

I vårt samhälle finns det ett fåtal människor som hela tiden gör bra saker utan att säga ett knyst. Utan att hävda sig själv. Dessa människor är guldkorna. 

Guldkorna som glimmar bland all jord.  Om vi inte stannar upp kommer vi inte hitta dessa. 

Då kommer vi bara köra på och trycka ner dem i jorden. 

I oktober bytte Ramona stall. Vilket innebar en extrem vånda för mig. Jag älskade vårt gamla stall men med Lova påväg blev det inte hållbart. 

Jag är så tacksam att det blev så bra. Det är så fantastiskt fint folk som varje dag tar in och ut min lilla häst. Som varje dag ser henne och ger henne en stund av kärlek. 

Aldrig har en negativ kommentar fällts att min tid är begränsad m 3 små. Och alltid ser de till att jag tryggt kan koppla av att hon har det bra. 

Dessa två är riktiga guldkorn som förtjänar all respekt. De viger sina liv åt att våra hästar ska må bra. 

Varje dag tror jag att de också möter stressade människor som glömmer bort deras insats. Människor som tappat känslan för andra. 

Därför lär jag inte mina barn att visa respekt för de som är äldre. Utan jag lär dem att visa respekt för dem som förtjänar respekt.

De behöver inte göra sin röst hörd men de ska veta att det alltid är okej att säga ifrån.

Respekt sitter inte i ålder och auktoritet utan i hjärta och själ.