Ibland stannar bara tiden och ingenting kommer någonsin bli detsamma igen.
Solen kommer inte stråla på samma sätt, luften kommer inte fläkta lika friskt.

I denna stilla sekund, denna sista sekund sker allt som i dimma. Livet kommer aldrig bli sig likt.

Plötsligt tar vägen slut för din vän. Och vilsen kommer du färdas förvirrad i ett trassligt snår.

Tidpunkten kommer aldrig när man känner att nu är jag redo oavsett sjukdomstid, ålderdom eller förberedelser.

Jag har alltid haft en stark vilja att få styra över mitt liv själv, att vara den som bestämmer över vad jag ska göra.
Hårt blir slaget när man blir varse att det inte går att styra över alla händelser, sorger du får uppleva.

Men när ilskan släpper över att "någon" klampar in och våldtar ditt liv då har du två val. Att ge upp eller leva!

Vi har haft en underbar dag i solen tillsammans. Barnen har lekt, Danne har tagit ner Monis hage från förra årets bete och jag har ridit på en underbar barbackatur med Mejja som sällskap.
Livet har varit i perfekt symbios.

Men i boxen bredvid saknas en vän. En perfekt mockad bädd där några blommor vilar stilla. Grimman hänger kvar på dörren och namnskylten är orörd.
I denna perfekta sommardag ligger luften tung. Livet har alltid varit tillsammans med vår boxgranne. Han blev gammal, mycket äldre än de flesta...
Ingen var redo ändå, ingen kände att det var dags. Förnuftet tog beslutet, rätt beslut. Men hjärtat blöder!

Denna underbara sommardag är världen mörk för hans matte. Livet har tagit en vändning hon aldrig velat ha.

Och mitt hjärta blöder, mest för henne.

Ikväll samlar jag min familj nära. Med en rädsla för vad livet tar men också med en medvetenhet om vad det ger.

Vila i frid finaste, klokaste Guide!