Minns ni känslan när man var liten och fick somna på soffan?
Tunga ögonlock som tillslut faller ihop. Sakta glider man bort från alla röster och ljud.
Kanske vaknade man till när man blev buren och omstoppad i sängen men ögonen öppnades inte. En svag smekning över pannan och sedan sov man fridfullt vidare.
Minns ni?