Jag känner mig halv utan dig, förvirrad och vilsen.

Min finaste bästa vän vad jag saknar dig.

Att sörja ett djur är svårt. Många människor förstår vad jag går igenom men många förstår inte alls.

Om det hade varit din familjemedlem i människoform som gått bort hade alla förstått att du behöver en paus i vardagen. Att det är tungt att prestera och hålla ihop.

Men att inte orka för att din älskade hund inte finns hos dig är mycket svårare.

Jag fick åka hem akut från jobbet och ta mitt ansvar som djurägare. Du blödde från nosen och jag ville ej att du skulle behöva lida av tumören som satt bakom ditt öga. Jag hämtade dig hemma du mötte mig lika glatt som alltid vid dörren. Så åkte vi raka vägen till veterinären, bara du och jag.

Dagen efter var jag på arbetet som vanligt.

Jag saknar dig så ofantligt mycket. Livet är tungt utan dig.

I nästan 13 år har du stått vid min sida, sovit under mitt täcke. Så många tårar har fallit i din päls, så många faser i livet vi upplevt ihop. Aldrig har du gjort något mot barnen trots att de klängt på dig, pillat i din matskål när du ätit eller skuffat undan dig för att få plats. Tyst, uthålligt och klokt har du funnit dig i nya skeden av livet för att du aldrig någonsin skulle lämna min sida.

Min finaste råtta, du fattas mig! För alltid....