Tilda har alltid varit enkel när det gällt nya skeenden i hennes liv.
Om vi bara tagit det lugnt har hon tydligt visat själv hur hon vill ha det och när hon varit beredd på att ta ett nytt steg.

Kvällen när hon fyllde 1 var hon färdig ammad och accepterade flaska med välling bara helt plötsligt.
Sommaren när hon var 2 blev hon blöjfri dagtid.
När hon var 2,5 blev hon även blöjfri på nätterna.
När hon fyllde 3 ville hon inte längre ha välling och slutade tvärt.

Allt har varit så enkelt med henne och hon har alltid gått in för nya utmaningar med glädje.

Det enda som är totalt omöjligt är hennes napp. Nu 3 1/2 år så har hon fortfarande napp på nätterna och bara vägrar att skiljas från dem. Så fort det har kommit på tal att lämna bort dem på ett eller annat vis så bara totalvägrar hon.
Hon har ett rejält överbett pga av dem och alla hennes kompisar runt omkring har slutat en efter en. Detta bekommer dock inte henne.
Mycket har gjort att vi inte har promotat detta på riktigt. När vi började prata om det så var lillasyster på väg och då ville vi vänta. Sedan blev det en flytt till huset och byte av dagis.

Nu har hon fått fukteksem av nappen och för första gången sedan hon var 5 månader så sover hon inatt utan napp. Hon protesterade lite lågmält att hon inte kunde sova utan napp men det gick förvånansvärt bra.

Det vi sagt är att hon ej kan använda napp när hon har eksemen och hon har accepterat detta men vi har ej sagt att den ska bort för alltid. Nu har jag ändå lite vånda och undrar om denna förändring blir för mycket för henne.
Med tanke på nya dagiset och att hon tycker att det är lite kämpigt att vara där. (Hon använder inte nappen dagtid)
Ikväll sa hon att det inte var roligt på dagis för ingen ville leka med henne. Det blöder i mammahjärtat.
Nu har hon bara varit där en vecka sammanlagt så det är klart att det kan ta tid att komma in i gruppen. Men ska en 3 åring verkligen behöva uppleva detta. Dessa känslor av utanförskap och att ej vara önskad.

Vi är så otroligt bortskämda med att hon glatt skuttar till dagis och antal ggr hon gråtit har varit få. Men nu säger hon att hon är ledsen men att hon aldrig gråter på dagis.
Vilken klump det ger i magen att hon ska gå runt och bita ihop. Jag hoppas att allt vänder inom kort.

// Mamman