Saknad
Det är en konst att sakna, släppa taget men ändå minnas.
Jag har flera som jag saknar av djupet från mitt hjärta.
*Min pappa så klart. Han lämnade jordelivet när jag var tonåring.
Sorgen och chocken var total.
* Min älskade Braveheart Cesar. En liten osäker kaxig Jack Russell hane. Världens sämsta första gångs hund men så otroligt vacker. Kärleksfull och galet intensiv krabat. Blev bara 3 år och fick somna in efter blödningar i magen.
* Viggo jag kan inte med ord säga hur stor saknaden är. Känslan av att kunnat gjort mer finns ständigt där och jag saknar min kompis så hjärtat kan brista. Han var världens busigaste häst. En riktig spelevink med världens härligaste uppsyn. I mina ögon oförarglig men lyckades sätta ett X antal personer på backen.
Han kom till mig som 4 åring, utdömd men vad vore jag att inte ge honom en chans. Fick honom friskförklarad av veterinär efter ett år av kämpande.
Sedan tog livet överhand och med Tilda på väg hade jag ej förmågan att ha två hästar.
Ramona har funnits där först och därmed fått stanna. Viggo fick åka till en kompis på foder.
Hans kropp blev dålig och beslutet togs att låta honom få somna in.
Hjärtat blöder fortfarande och jag kommer alltid alltid ångra att jag inte gjorde mer. Att jag lät min vackre prins somna in.
* Indra min älskade hundstallet hund. Hon kom som en mager skugga med trasig mage och så skygg att man inte ens hörde henne gå på marken. Jag lärde mig så mkt av henne, att hunduppfostran kräver mer än ramar och regler. All min tidigare filosofi maldes sönder och kommandon försvann.
Att höjja rösten till henne gav bara resultatet av en våt fläck på golvet.
Men jag skapade ett monster... ;) Numera världens gladaste Indra som älskar allt och alla. Hon far fram som en virvelvind och lyssnar när hon har lust. Vill alla väl och man kan inte tro att hon någonsin varit ängslig.
Med Linn på väg fick jag ta ett av mina tyngsta beslut. Jag hade problem m foglossningar och småbarnstiden genererar tyvärr inte mer tid dessutom var vi alla inklämda i en lägenhet.
Därför fick Indra lånas ut till en av mina käraste vänner. Nu när tiden infunnit sig och vi bor större har jag inte hjärta att låta henne byta hem igen. Hon är så älskad av dem och hennes plats är i mitten. Mitt eget hjärta får helt enkelt kliva åt sidan för att kunna ge henne det bästa.
Utöver detta finns det tyvärr fler. Men det är dessa som jag tänker på varje dag. Som jag kämpar med att sakna med värdighet. Att släppa taget men minnas....
Jag har flera som jag saknar av djupet från mitt hjärta.
*Min pappa så klart. Han lämnade jordelivet när jag var tonåring.
Sorgen och chocken var total.
* Min älskade Braveheart Cesar. En liten osäker kaxig Jack Russell hane. Världens sämsta första gångs hund men så otroligt vacker. Kärleksfull och galet intensiv krabat. Blev bara 3 år och fick somna in efter blödningar i magen.
* Viggo jag kan inte med ord säga hur stor saknaden är. Känslan av att kunnat gjort mer finns ständigt där och jag saknar min kompis så hjärtat kan brista. Han var världens busigaste häst. En riktig spelevink med världens härligaste uppsyn. I mina ögon oförarglig men lyckades sätta ett X antal personer på backen.
Han kom till mig som 4 åring, utdömd men vad vore jag att inte ge honom en chans. Fick honom friskförklarad av veterinär efter ett år av kämpande.
Sedan tog livet överhand och med Tilda på väg hade jag ej förmågan att ha två hästar.
Ramona har funnits där först och därmed fått stanna. Viggo fick åka till en kompis på foder.
Hans kropp blev dålig och beslutet togs att låta honom få somna in.
Hjärtat blöder fortfarande och jag kommer alltid alltid ångra att jag inte gjorde mer. Att jag lät min vackre prins somna in.
* Indra min älskade hundstallet hund. Hon kom som en mager skugga med trasig mage och så skygg att man inte ens hörde henne gå på marken. Jag lärde mig så mkt av henne, att hunduppfostran kräver mer än ramar och regler. All min tidigare filosofi maldes sönder och kommandon försvann.
Att höjja rösten till henne gav bara resultatet av en våt fläck på golvet.
Men jag skapade ett monster... ;) Numera världens gladaste Indra som älskar allt och alla. Hon far fram som en virvelvind och lyssnar när hon har lust. Vill alla väl och man kan inte tro att hon någonsin varit ängslig.
Med Linn på väg fick jag ta ett av mina tyngsta beslut. Jag hade problem m foglossningar och småbarnstiden genererar tyvärr inte mer tid dessutom var vi alla inklämda i en lägenhet.
Därför fick Indra lånas ut till en av mina käraste vänner. Nu när tiden infunnit sig och vi bor större har jag inte hjärta att låta henne byta hem igen. Hon är så älskad av dem och hennes plats är i mitten. Mitt eget hjärta får helt enkelt kliva åt sidan för att kunna ge henne det bästa.
Utöver detta finns det tyvärr fler. Men det är dessa som jag tänker på varje dag. Som jag kämpar med att sakna med värdighet. Att släppa taget men minnas....
Kommentarer
Trackback
