Gårdagens alla hjärtans dag firades tillslut med en god middag, vin och blommer klockan åtta på kvällen.
Det är lite så det är i vår familj. Båda har fullt upp och vi hinner kanske inte alltid vara med varandra som andra men på något sätt lyckas vi i slutändan ändå.

Små tjejjerna är förkylda. Hostiga och snoriga. Extra känsliga båda två och väldigt mammiga. Jag skulle träffa en kompis om jag inte sett på länge men fick än en gång ge vika för mammalivet.
Saker och ting är inte så lätta sedan tjejjerna blev två. Det är mycket krångligare att få till barnvakter och vara borta på kvällarna. Pappan kämpar på men då båda är riktiga mammagrisar. Fungerar ej med lillan när hon inte mår bra.

Det finns mycket att längta efter... Det knäppa är att om några år när det börjar bli stora kommer jag sakna detta.

Jag och Daniel säger att vi är klara på barnfronten. Ingen tror på oss ;) Jag tror nog inte riktigt på det själv utan tror nog att det kommer bli en liten till när tjejjerna är större.

Jag har blivit erbjuden plats åt båda tjejjerna på ett dagis nära oss från augusti. Då jag känner mig lite tveksam inför det dagis Tilda går på nu känner jag mig väldigt kluven hur jag ska göra.
Jag ska hälsa på dagiset imorgon kl tre. Detta dagis har jag hört från många håll ska vara bra. Men hur ska man kunna avgöra något på ett besök. Hoppas det känns som ett lätt beslut efter morgondagen.

Imorgon ska jag fodra och även på onsdag på morgonen. Det blir bara halva fodringar ska dela båda dagarna med fröken B. Får se om vi tycker det blir bättre eller sämre.

Sista ridpasset med Monis gjorde i ridhuset. Det var bedrövligt. Denna vecka får jag vänta ända till Torsdag innan jag får rida. Synd då jag verkligen skulle behöva rida lite mer istället.

Jaja sånt är livet....

Mejja är halt. Detta är fjärde gången det uppträder på samma ben. Hon slår i sig eller snubblar och skriker hejdlöst. Blir väldigt spak och går från glad busig valp till ledsen tjej. Kurar ihop sig och sover istället för att leka. Jag har tidigare trott att hon slagit i eller vrickat sig då det gått över snabbt.
Men nu känns det olustigt då det alltid händer på samma ben. Hon har varit så fin i benen. Sprungit och busat massor men i helgen hände det igen. Hon fick glädjeryck och slog i benet ock skrek. Jag bar upp henne och lugnade henne. Klämde på benet men hon visade ingenting. Dock så haltar hon när hon går :(
Imorgon ska vi ringa veterinären och åka och kolla upp det där ordentligt. Håll tummarna att det inte är ngt farligt. Inte roligt för en busig bebis att ta det lugnt.


Go´natt.