En liten vän men stor saknad.
Lilla kära Pepsi har gått över regnbågsbron....
REGNBÅGSBRON
hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska
igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som
varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på
ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
-Okänd-
I förrgår kom han fram glatt till gallret när vi lockade på honom. Dag som natt pallrade han sig alltid upp och kom och hälsa. Tilda pyssla med honom. Plocka klöverblommor och gräs. Lät han klättra runt i sin bokhylla och pratade med honom. Men igår kom han inte fram utan satt kvar i ena hörnet av buren. Vi tog ut honom och han låg i våra händer. Lite kvidande och hade ont. Livet rann ur honom medan Tildas stora tårar droppade ner på honom.
Han har varit så snäll sa Tilda gång på gång. Jag vill inte att han ska dö. Lilla gumman. Det skar i våra hjärtan och det är så tomt utan honom. Vi saknar honom så oändligt. Lilla snälla Pepsi.
Tilda grät hela kvällen men tillslut sa hon att hon var redo att begrava honom. Då gick hon och Daniel ut i skogen med honom. Sedan när hon kom tillbaka var hon vid bättre mod och idag har hon accepterat att han är borta.
Tänk om man själv hade samma förmåga att sörja och sedan gå vidare. Tildas stora ärliga tårar går inte att beskriva i ord. De bara rann ner för hennes kinder i en ström medan hon satt på sin lilla stol vid Pepsis bur. Men att sedan känna att man är klar och verkligen är det är makalöst.
Barn är beundransvärda på många sätt och vår stora tjej är otroligt fantastiskt klok.
