Dessa mobilinlägg som ploppar upp lite då och då speglar lite hur mitt liv ser ut. Oftast är det fullt upp och plötsligt får jag någon minut över och har en tanke som vill ut. Ett sms är då alldeles lagom.

Ikväll har jag tre barn hemma. Jag är barnvakt åt min systers pojke. En gudomlig sötnos på 11 månader. Alla tre barnen somnade runt halv åtta och Daniel är på fest. Lugnet har infunnit sig i huset och det är så otroligt skönt att bara vara hemma, ensam vaken.

Vi skulle hälsa på några kompisar lilla nyfödda dotter idag men då näsorna började rinna på tjejjerna igår och jag kände mig rå i halsen imorse så vågade vi ej åka dit. Trist!! Hoppas tillfälle ges snart igen.

Istället åkte vi till Rönninge by och grillade korv. Mysigt med alla djuren och perfekt med promenaden innan och efter. Ängarna där borta är perfekta att träna hundarna på. Diza är så fantastiskt duktig och det är så kul att se vilken glädje hon har när man tränar lydnadsmomenten med henne. Trots att det sker mkt sporadiskt kan hon verkligen allt och ger järnet för att göra sitt bästa. Sån ögonkontakt och lyhördhet.
Inkallningen ger så mkt gratis till Mejja som med hjälp av Diza har lärt sig att ordet HIT betyder full fart till Matte. Däremot märks det att Mejjas bebishjärna behöver öva på att fokusera. Det märks att det blir för mkt energi emellanåt. Helt plötsligt kan hon bara tokspringa och kan glömma bort var jag står någonstans.

Imorgon ska jag starta mitt projekt att ta med Mejja på ridturerna. Mejja är lite rädd för hästarna vilket är bra på flera sätt. Men hon får ej vara så rädd att hon ej vågar gå med när jag rider eller flyr tillbaka till stallet om Monis gör något. Därför ska jag börja vänja henne att promenera med Monis. Vilket betyder att jag tar med båda till fots. Utöver detta ska jag träna in kommandona: Hit, stanna, framåt och bakom. Det är ett måste om jag ska kunna dirigera henne från hästryggen och sedan måste hon lära sig att hålla sig nära mig när jag rider. Känns som att det är en bit dit men det blir underbart sen när hon kan följa med.

Tilda trivs jättebra på sitt dagis och fröknarna tycker det är fantastiskt att hon kommit in så lätt. Hon är okomplicerad och går dit med glädje. Däremot har hon börjat att bli rejält svartsjuk på Linn och är väldigt dramatisk här hemma. Vi försöker att inte göra så stor grej av det och "se" henne. Den jobbigaste sidan av detta är att hon provocerar väldigt mycket. Gör saker som hon vet att vi ej tolererar och bryter sedan ihop eller får ett raseriutbrott när vi säger till. Det svider i mammahjärtat när hon har det kämpigt samtidigt som att jag aldrig viker mig på vissa bitar.

En av mina viktigaste bitar är att ALLA som deltar i denna familj förtjänar lika mkt respekt. Barnen måste lära sig att respektera varandra, oss men framförallt djuren.
När det gäller att vara taskig mot djuren, klättra på deras sovplatser, störa dem när de äter el dylikt så har jag NOLLTOLERANS. Jag har noll förståelse för föräldrar som låter sina barn härja med familjen husdjur. Mina djur är inga ägodelar eller extra leksaker.

Likadant gäller hundarna de får inte morra, bitas eller dyl. Vill de ej vara med får de gå därifrån. De har frizoner där de alltid får vara ifred. Däremot om de väljer att vara i barnens lekrum eller sängar och Tilda ej vill att de ska vara där får de gå därifrån. För där är Tilda och Linns frizon. Där måste barnen få känna att de kan bestämma hur de vill ha det.

Jag tycker att detta fungerar bra och ger lika möjligheter för alla. Nu när Tilda har det jobbigt märker jag att hon gärna är på sitt lekrum. Jag tror det är skönt för henne att veta att hon har en plats där hon kan vara ifred och bestämma själv.

Avslutar med en bild på finaste tjejjen sedan är det dags att utfodra nattvälling till småttingarna.

Dröm sött!