Tilda har börjat på sitt nya dagis. Det går jättebra och det är först nu som vi verkligen inser bristerna på det gamla. Detta känns toppen. Det är roligt att barnen som går där bor runt omkring oss så nu har Tilda hittat lite lekkompisar ute på gården.
Idag har vi röjt i trädgården. Rivit och grävt upp buskar. Det känns mycket större.

Jag har börjat jobba 2 dagar i veckan och det känns bra. Gick mycket bättre än jag trodde att komma in i allt igen. Är lycklig att jag klarade av att göra lite nytta och inte enbart satt som ett frågetecken. Lyxig vecka blev det med lunch ute båda dagarna.
Framöver ska jag snåla lite på den biten. Är helt ok att äta matlåda på jobbet bara jag tar med något hemifrån.

Idag fick jag hjälp av en tjej i stallet. Hon arbetar mkt med NH och har lärt sig mycket av John Rickett. Anledningen att hon tog sig an Ramona var för att jag frågade henne ang. lastningen. Hon åker iväg med båda sina hästar på tävling och träning själv och är en väldigt duktig hästmänniska.
Grunden för hennes lastning är just NH träningen.

Därför linade hon Ramona i repgrimma och körde en del ledarskapsövningar. Ramona bettede sig som en riktig bitch och vägrade låtsas om att någon överhuvudtaget försökte få kontakt med henne.
Det blev ngr timmar innan hon var färdig och transporten var hon ej redo för. Det enda som hände var att några gamla beteenden kom tillbaka. På slutet fick tjejen till slut kontakt med Monis och hon var verkligen duktig på det hon gjorde. Jag förstår tänket och har tränat detta förr. Även den tränaren var ganska burdus i sina metoder då Monis krävde det.

Om jag hade en unghäst eller ny häst så skulle jag kanske arbeta med detta. Men Ramona är en trevlig häst i hanteringen och har inga olater på marken. Vår största brist är att hon inte vill åka transport men jag får in henne. Därför känner jag åter igen att detta inte är något för oss. Jag använder vissa bitar av det dagligen i min hantering av hästar men jag har inte önskan att domdera Monis.

Jag har haft henne i 11 år och visst har vi bitar med bristande ledarskap och kanske är hon nonchalant. Men hon är så lojal och go mot mig. Hon litar på mig och om jag skulle ta upp detta och domdera över henne känns det som att bryter vår respekt för varandra. Jag tycker NH tänket är bra och jag anser att man ska låta hästar få vara hästar. Men samtidigt är inte mitt förhållande med Ramona Häst och Häst utan Människa och häst.

I hanteringen med mina hundar använder jag ibland deras kroppsspråk och signaler för att få dem att förstå. Men samtidigt så arbetar jag mycket med att lära dem nya kommandon, mitt språk. Jag vill att de ska lyssna och lyda mig för att det är det de tjänar bäst på. För att det är det som är det roligaste i världen.

Likadant vill jag att det ska vara med Ramona. Jag vill att hon väljer mig för att hon gillar att vara med mig.
Ramona har aldrig i hela sitt liv gått ifrån mig när jag ska hämta henne i hagen och den dag det skulle ske skulle jag avsky mig själv för att ha stött bort henne.
Ramona skulle säkert bli mycket mer samarbetsvillig av denna metod men samtidigt så stör det inte mig att hon inte följer mig som en hund. Hon är en snäll individ och hon är 17 år. Jag låter henne gärna ha åsikter och även delad ledarroll så länge hon fortfarande väljer mig.

Mejja och jag cyklade till stallet. Hon är en helt annan hund när hon är ensam utan Diza. Mycket lugnare och inte så stissig. Hon håller sig till mig och är alltid i närheten där jag är. När vi är hemma ligger hon alltid i samma rum som jag. På nätterna när jag springer mellan barnen följer hon alltid med mig oavsett hur trött hon är. Hon är en riktig kompis :)

Jag är stolt över att mina djur visar en sådan tillit till mig och att de står vid min sida. Det är mycket som skulle kunna justeras och bli bättre men DE väljer MIG och DET är bättre än ALLT.