Lyckan är så total och allt är så levande. 

Men du finns inte där. Har du någonsin funnits där? 

Det känns avlägset och jag kan inte sluta att hoppas att du en dag kommer tillbaka. Att du en dag bara står där som att du alltid varit självklar. 

Troligtvis kommer jag inte vara redo att ta emot dig men troligtvis kommer lyckan tvinga mig ändå. 

Men mest troligtvis av allt kommer det aldrig att ske. 

Jag saknar dig!!