Äntligen var det dags. Ikväll har jag hämtat upp mina älsklingar i Vaxholm. De har varit på Ljusterö i 1 1/2 vecka. Linn sa flera gånger när jag pratade med henne i telefon idag. Då väntar du på bryggan mamma. Jag är inte den som brukar vara tidig men ett löfte är ett löfte. Därför infann jag mig snällt 20 min innan ankomst för att inte missa dem. Lycka att se två små barnarmar vinka glatt från båtens för :) äntligen, äntligen är de hemma.

Efter en kväll med stigande migrän kickade huvudvärkstabletten in :) Mejja och jag tog en skön promenad i kvällen och plockade en bukett blommor. Det är något speciellt att fritt kunna välja på fria blommor i alla dess färger. Se hur en vacker bukett växer fram... Tänk vad små saker i livet kan göra en lycklig.

Ikväll hade jag och Monis ett mycket bra ridpass på banan tillsammans. Vi hittade både balans, följsamhet och framåtbjudning. Jag älskar när jag känner med alla sinnen hur vi samspelar och jag bara flyter med henne. Inga skänklar, ingen pressande sits och lösa lugna händer. Det bara flyter fram och bäst av allt Monis trampar löst och ledigt med öronen framåt :) Underbara, underbara häst!!