Det är något magiskt när den man känner allra bäst innan och utanpå helt plötsligt gör en vändning och gör något oväntat.
Vi har spenderat 7 1/2 år tillsammans fått två barn och tusen måsten. Vardagen rullar på och emellanåt sliter den på oss.
Trött kommer jag hem från jobbet och vet att det är nu som det verkliga kraftansträngningen börjar.
Två trötta tjejer ska ha mat, leka tillsammans utan att ha ihjäl varann och vill ha massa uppmärksamhet. Två små pigga hundar som vilat på dagen vill ha stimulans, närhet och motion. En ensam Monis står i stallet och väntar på att övriga flocken ska få sitt så matte kommer ut och lägger sin sista energi på gos, motion ch pyssel.

Mitt i detta står min livskamrat. Oftast lika trött som jag om inte värre. Vi tryter och är viljestarka båda två.
Orden kan bli hetsiga och tankarna sårbara.
Den sista energin vi har går till att försöka styra upp tillvaron. Båda vill så mycket utöver familjelivet. Båda har stort behov att behålla det egna jaget.

Men trots att vi nöter på varandra och delar det största vi kan med varandra så sker det oväntade. Vi har inte pratat om det på allvar och jag har nöjt mig med den situation vi har. Vi har det bra och vi är lyckliga.

Men julafton är magisk...

Ett fint bortglömt paket hänger kvar i granen. Jag är på väg att lägga mig när jag blir upplyst om dess existens.
Vår överenskommelse att inte köpa någon julklapp till varann är bruten och jag blir förnärmad.
Paketet pryds av en liten ring av ungsfolie.
I paketet ligger broschyrer m förlovningsringar...

Tänk att hjärtat kan slå så fort och att jag kan rodna som en liten skolflicka trots alla våra år ihop och allt vi har. Tror inte jag har blivit så nervös på länge.
Svaret kommer sent. Det tar tid att samla sig.

Ja!!!!

Jag är otroligt lyckligt lottad att få ha honom i mitt liv och våra fantastiska kärleksbarn.