Dessa mobilinlägg som ploppar upp lite då och då speglar lite hur mitt liv ser ut. Oftast är det fullt upp och plötsligt får jag någon minut över och har en tanke som vill ut. Ett sms är då alldeles lagom.

Ikväll har jag tre barn hemma. Jag är barnvakt åt min systers pojke. En gudomlig sötnos på 11 månader. Alla tre barnen somnade runt halv åtta och Daniel är på fest. Lugnet har infunnit sig i huset och det är så otroligt skönt att bara vara hemma, ensam vaken.

Vi skulle hälsa på några kompisar lilla nyfödda dotter idag men då näsorna började rinna på tjejjerna igår och jag kände mig rå i halsen imorse så vågade vi ej åka dit. Trist!! Hoppas tillfälle ges snart igen.

Istället åkte vi till Rönninge by och grillade korv. Mysigt med alla djuren och perfekt med promenaden innan och efter. Ängarna där borta är perfekta att träna hundarna på. Diza är så fantastiskt duktig och det är så kul att se vilken glädje hon har när man tränar lydnadsmomenten med henne. Trots att det sker mkt sporadiskt kan hon verkligen allt och ger järnet för att göra sitt bästa. Sån ögonkontakt och lyhördhet.
Inkallningen ger så mkt gratis till Mejja som med hjälp av Diza har lärt sig att ordet HIT betyder full fart till Matte. Däremot märks det att Mejjas bebishjärna behöver öva på att fokusera. Det märks att det blir för mkt energi emellanåt. Helt plötsligt kan hon bara tokspringa och kan glömma bort var jag står någonstans.

Imorgon ska jag starta mitt projekt att ta med Mejja på ridturerna. Mejja är lite rädd för hästarna vilket är bra på flera sätt. Men hon får ej vara så rädd att hon ej vågar gå med när jag rider eller flyr tillbaka till stallet om Monis gör något. Därför ska jag börja vänja henne att promenera med Monis. Vilket betyder att jag tar med båda till fots. Utöver detta ska jag träna in kommandona: Hit, stanna, framåt och bakom. Det är ett måste om jag ska kunna dirigera henne från hästryggen och sedan måste hon lära sig att hålla sig nära mig när jag rider. Känns som att det är en bit dit men det blir underbart sen när hon kan följa med.

Tilda trivs jättebra på sitt dagis och fröknarna tycker det är fantastiskt att hon kommit in så lätt. Hon är okomplicerad och går dit med glädje. Däremot har hon börjat att bli rejält svartsjuk på Linn och är väldigt dramatisk här hemma. Vi försöker att inte göra så stor grej av det och "se" henne. Den jobbigaste sidan av detta är att hon provocerar väldigt mycket. Gör saker som hon vet att vi ej tolererar och bryter sedan ihop eller får ett raseriutbrott när vi säger till. Det svider i mammahjärtat när hon har det kämpigt samtidigt som att jag aldrig viker mig på vissa bitar.

En av mina viktigaste bitar är att ALLA som deltar i denna familj förtjänar lika mkt respekt. Barnen måste lära sig att respektera varandra, oss men framförallt djuren.
När det gäller att vara taskig mot djuren, klättra på deras sovplatser, störa dem när de äter el dylikt så har jag NOLLTOLERANS. Jag har noll förståelse för föräldrar som låter sina barn härja med familjen husdjur. Mina djur är inga ägodelar eller extra leksaker.

Likadant gäller hundarna de får inte morra, bitas eller dyl. Vill de ej vara med får de gå därifrån. De har frizoner där de alltid får vara ifred. Däremot om de väljer att vara i barnens lekrum eller sängar och Tilda ej vill att de ska vara där får de gå därifrån. För där är Tilda och Linns frizon. Där måste barnen få känna att de kan bestämma hur de vill ha det.

Jag tycker att detta fungerar bra och ger lika möjligheter för alla. Nu när Tilda har det jobbigt märker jag att hon gärna är på sitt lekrum. Jag tror det är skönt för henne att veta att hon har en plats där hon kan vara ifred och bestämma själv.

Avslutar med en bild på finaste tjejjen sedan är det dags att utfodra nattvälling till småttingarna.

Dröm sött!

Tilda har börjat på sitt nya dagis. Det går jättebra och det är först nu som vi verkligen inser bristerna på det gamla. Detta känns toppen. Det är roligt att barnen som går där bor runt omkring oss så nu har Tilda hittat lite lekkompisar ute på gården.
Idag har vi röjt i trädgården. Rivit och grävt upp buskar. Det känns mycket större.

Jag har börjat jobba 2 dagar i veckan och det känns bra. Gick mycket bättre än jag trodde att komma in i allt igen. Är lycklig att jag klarade av att göra lite nytta och inte enbart satt som ett frågetecken. Lyxig vecka blev det med lunch ute båda dagarna.
Framöver ska jag snåla lite på den biten. Är helt ok att äta matlåda på jobbet bara jag tar med något hemifrån.

Idag fick jag hjälp av en tjej i stallet. Hon arbetar mkt med NH och har lärt sig mycket av John Rickett. Anledningen att hon tog sig an Ramona var för att jag frågade henne ang. lastningen. Hon åker iväg med båda sina hästar på tävling och träning själv och är en väldigt duktig hästmänniska.
Grunden för hennes lastning är just NH träningen.

Därför linade hon Ramona i repgrimma och körde en del ledarskapsövningar. Ramona bettede sig som en riktig bitch och vägrade låtsas om att någon överhuvudtaget försökte få kontakt med henne.
Det blev ngr timmar innan hon var färdig och transporten var hon ej redo för. Det enda som hände var att några gamla beteenden kom tillbaka. På slutet fick tjejen till slut kontakt med Monis och hon var verkligen duktig på det hon gjorde. Jag förstår tänket och har tränat detta förr. Även den tränaren var ganska burdus i sina metoder då Monis krävde det.

Om jag hade en unghäst eller ny häst så skulle jag kanske arbeta med detta. Men Ramona är en trevlig häst i hanteringen och har inga olater på marken. Vår största brist är att hon inte vill åka transport men jag får in henne. Därför känner jag åter igen att detta inte är något för oss. Jag använder vissa bitar av det dagligen i min hantering av hästar men jag har inte önskan att domdera Monis.

Jag har haft henne i 11 år och visst har vi bitar med bristande ledarskap och kanske är hon nonchalant. Men hon är så lojal och go mot mig. Hon litar på mig och om jag skulle ta upp detta och domdera över henne känns det som att bryter vår respekt för varandra. Jag tycker NH tänket är bra och jag anser att man ska låta hästar få vara hästar. Men samtidigt är inte mitt förhållande med Ramona Häst och Häst utan Människa och häst.

I hanteringen med mina hundar använder jag ibland deras kroppsspråk och signaler för att få dem att förstå. Men samtidigt så arbetar jag mycket med att lära dem nya kommandon, mitt språk. Jag vill att de ska lyssna och lyda mig för att det är det de tjänar bäst på. För att det är det som är det roligaste i världen.

Likadant vill jag att det ska vara med Ramona. Jag vill att hon väljer mig för att hon gillar att vara med mig.
Ramona har aldrig i hela sitt liv gått ifrån mig när jag ska hämta henne i hagen och den dag det skulle ske skulle jag avsky mig själv för att ha stött bort henne.
Ramona skulle säkert bli mycket mer samarbetsvillig av denna metod men samtidigt så stör det inte mig att hon inte följer mig som en hund. Hon är en snäll individ och hon är 17 år. Jag låter henne gärna ha åsikter och även delad ledarroll så länge hon fortfarande väljer mig.

Mejja och jag cyklade till stallet. Hon är en helt annan hund när hon är ensam utan Diza. Mycket lugnare och inte så stissig. Hon håller sig till mig och är alltid i närheten där jag är. När vi är hemma ligger hon alltid i samma rum som jag. På nätterna när jag springer mellan barnen följer hon alltid med mig oavsett hur trött hon är. Hon är en riktig kompis :)

Jag är stolt över att mina djur visar en sådan tillit till mig och att de står vid min sida. Det är mycket som skulle kunna justeras och bli bättre men DE väljer MIG och DET är bättre än ALLT.